jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Känner verkligen för att ta på mig mina turktofflor (också känt under epitetet syriantoffla), dra till Folkparken och ligga på gräset utanför Matteuskyrkan och lyssna på Coheed and Cambria. Är så trött på detta väder.

Annars heter nya musikupptäckten Pure Reason Revolution, glöm inte bort det!

För första gången i mitt liv så har jag inhandlat varor under bokrean. Har absolut inte haft en tidigare avsikt att bojkotta denna tillstötning som sker varje år, utan det har snarare aldrig fallit sig att jag valt att avlägga visit i bokaffärena då.

Köpte mig två böcker. 

"Engelsk synonym ordbok" av Claes-Göran Rende och Vincent Petti. Mitt intresse för att bli så bäst som möjligt (eller snarare stor som möjligt) i det engelska vokabulären talar sitt tydliga språk (ursäkta ordvitsen).

"Klassiska klyschor och K-märkta ord - från unisex till flakmoppe" av Staffan Bengtsson och Göran Willis. När jag var liten retade jag (ska villigt erkänna att det gör jag fortfarande) pappa för att han alltid var så nostalgisk. Men upptäckten har gjorts allteftersom att jag själv lider av denna lockelse att se tillbaks på gamla goa tider och då framförallt tingestar från gamla goa tider.

Sen drog jag till skivbutiken och impulsköpte lite smått. Skivor med Tomas Andersson-Wij, Radiohead, Múm, Mew och Röyksopp. Den sistnämnda var en ordentlig chansning, nog inte min grej men ett kul namn iaf.

Usch, så dålig jag blivit på att uppdatera här. Men så är det när nätet segar. Jaja, nåt kan jag väl åstadkomma för att blidka törsten hos alla mina trogna läsare.

Igår var det fettisdagen. Detta innebär för det mesta att dagen rullar på i vanligt takt, igår i långsam sådan. Men dagen livas upp med att jobbet har semmeltårta på fikat. Så helt magnifikt gott, jag misstänker även att det finns rester kvar att nalla av nu när jag anländer till jobbet denna, kvällen efter. Jag hör till de lyckliga människorna som inte tvekar att äta gammal grädde.

Annars har kronprisessan och Daniel Westling äntligen blivit accepterade. Jag kan inte bry mig mindre. Kungen och hans tillhörande hus har alltid varit en stor tveksamhet i mitt sinne, vad gör dem egentligen för nytta? Visst de får gärna vara kvar i sina fina klänningar, stela tal och skvallerspalter. Men måste vi ge dem pengar för det?

"The Wrestler" är en sevärd film, allra mest för insatserna av alla inblandade.

...och så var det där med vad man vill.

Rollistan för Sylvester Stallone nästa film som regissör börjar ta form till en riktig kavalkad av coola namn, avdankade actionstjärnor och b-films elitister. Eller vad sägs om Mickey Rourke, Jason Statham, Dolph Lundgren, Sylvester Stallone, Jet Li, Ben Kingsley, Danny Trejo, Eric Roberts, Forest Whitaker och ryktesvis även Arnold Schwarzenegger.

Enda plumpen just nu är väl ryktet om Sandra Bullock.

Musik är oerhört kul, särskilt när man upptäcker nytt. När ens smak utvecklas och hittar nya vägar att vandra på. Enda nackdelen är väl att man blir så illa tvungen att köpa nya skivor. Så en ny hög av kvalité damp ner häromdan och nu har de alla genomgått en lyssning. Fler kommer det att bli.

Fair to Midland , "Fables from a Mayfly: What I Tell You Three Times is True"  (2007) - Helt klar min favorit än så länge, denna har snurrat varmast. Skönt drivig alternativ rock (men jag ska inte försöka mig på att genreklassificera). Den sparkar iväg med dunderlåten "Dance of the Manatee" och därefter är det full rulle så gott som hela skivan. Vad jag vet bandets enda skiva.

Dredg , "Catch Without Arms" (2005) - Den alternativa rockscenen är min nya fåra och Dredg känns som en trevlig ny bekantskap. Enklare och rakare än mycket annat jag har, men inte utan sina finurligheter.

Kaddisfly - "Set Sail the Prairie" (2006) - Denna skiva har ännu inte fått en ordentlig genomlyssning, vilket den ska få idag på förmiddagen medans jag vandrar utomhus. Men av de jag hört är det rock med känsla och uppfinningsrikedom. Ett litet halvfult konvolut bara.

Oceansize - "Frames" (2007) - Denna behöver ordentlig lyssning innan den sätter sig. Men av de jag fått hittils verkar detta vara den perfekta blandning av gammalt/nytt. Progressivt, rockigt, meckigt och brittiskt. Klanderfritt musicierande och långa låtar med härliga mixar av suggestiva instrumentalpassager till benhårt riffande. Måste kolla upp backkatalogen också.

Kent - "Du & jag, döden" (2005) - Time for me to atone!! Många år stod jag för anti-Kent budskapet. Förstod inte tjusningen, fattade inte galoppen. Men man mognar och man finner nya känslor att må av. Denna skiva fastnade nu i hjärnan med låtar som "Den döda vinkeln" och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Även solen har sina fläckar, jag hade fel.

Anathema - "A Natural Disaster" (2003) - Hade inte hört nåt av detta band innan jag fick denna skiva. Visste att de startat som ett doom metal band men utvecklats mot ett lite mindre doomigt band. En sångare som inte riktigt lyckats förmedla de stora känslorna som de nog vill men med en del låtar som har en skön framkallande mässande stämning. Men som helhet inget man lyssnar på sådär rakt av.

Frost - "Experiments in Mass Apeal" (2008) - Jem Godfrey släppte för några år sedan detta projekts första skiva, och bjöd på förstklassig progressiv rock med hårdrocksinslag här och där. Dessutom märkbart influerat av Godfreys mer poppiga huvudsyssla som hitmakare. Dock har den skivan fallit i dammet i min skivsamling och inte fått de lyssningar den förtjänar. Denna skiva känns spontant inte lika välproducerad (av någon outgrundlig anledning). Men det kan bli tillfälle till att upptäcka en gammal goding.

Ark - "Burn the Sun" (2001) - Nej, "The Ark" är inget jag lyssnar på utan detta är projekt/bandet med liknande namn startat som trio med sångaren Jörn Lande i spetsen. Numera nerlagt efter denna svanesång. Vi snackar här intrikat progmetal med rivjärnet Lande på sång. Melodiskt och tveklöst intressant. Bara inte sådär lättlyssnat i alla lägen.

Votum - "Time Must Have a Stop" (2008) - Polskt prog-metalband kan vara högintressant eftersom Polen har lyckats producera en del kvalité på sista tiden, främst då i form av "Riverside". Detta hamnar inte så långt efter men har tre stora nackdelar. En dålig produktion, brist på låtar som fastnar och en bristande relation till det engelska språket.  Men ger man den några spinn så kanske mer fastnar.

Sieges Even - "The Art of Navigating by the Stars" (2005) - Sieges Even är ett namn jag som proggare dykt över många gånger. De startae på 80-talets slut som ett mer tekniskt progmetal band. Har ej hört nåt av deras tidiga material. Sen försvann dem i åtta år för att sedan göra comeback med denna. Här är det inte teknisk prog-metal av det gamla slaget. Men att de kan sina instrument står klart, och kanske att det faller i fällan som så många proggare gör. De försöker visa på teknisk skicklighet istället för att satsa på mer lättlyssnade passager. För några år sedan hade jag säkert älskat skivan, nu lägger den sig i högen av mellanalbum.

Så nu väntar jag bara på Steven Wilsons skiva "Insurgentes, sen har jag fått mitt för ett tag. Men jag är lite sugen på att upphitta skivor med The Amber Light och börja rota i den alternativa prog-rockscenen.

A homage to one of the best movies, and movie character out there.

Jag brukar glutta in på www.1000apor.se lite då och då. Man kan alltid hitta nåt kul där (även om det mesta är elak ironi av den okänsliga sorten). Idag var det hockeyslagsmålklipp från Youtube som gällde. Kom ihåg att jag tyckte det var ganska coolt med det som liten. Tänk att vara hockeyfighter, funderade jag. Ens hjältar blev omgående Bob Probert, Tie Domi m.m.

Men idag tänkte jag, "-hur töntigt är det inte egentligen med hockeyslagsmål?".
 
Det skulle vara mycket mer intressant, och oväntat med slagsmål i bordtennis. Eller varför inte i schlagerfestivalen (ursäkta den långsökta ordvitsen). En standoff mellan Bert Karlsson och Christer Björkman skulle onekligen få mig mer intresserad. Av nån anledning kom jag att tänka på filmen "Borat".

Nä, nu återgår jag till eftermaten-kaffet.

Min spontana reaktion på detta: Lägg ner fasaden av präktighet.

Så, nu har jag sagt det. Sen kanske jag har helt fel var min direkt spontana reaktion på mig själv. Medveten om Aftonbladets oerhört ytliga journalistik så gissar jag att detta är ryckt ur en mer vidare diskussion och antagligen inte menat som en motion eller förslag av brinnande karaktär.

Skulle det vara så får man hoppas att det inte är tomma ord, för det är starka ord. Att efterlikna amerikanska politiker och deras Guds-relation kan upplevas lite laddat också, sett med backspegeln.

Men min avsikt är inte att kritisera (möjligtvis min spontana reaktion) utan att ponera frågan - "vad skulle det innebära om?".

Jag tror inte på att skillnaden ligger i politikers val av ord, utan i deras handlingar. Likadant tror jag inte främst på kristnas ord, utan deras handlingar. Låt det börja där. Sen har vi ju alltid Guds Ord att lyssna till.

Får man skratta? 

Jag vet inte, folk brukar öppna sig och vara ärliga när de är fulla. Om vi kristna skulle vara fulla av den Helige Anden, skulle man se Guds ärliga och äkta spegelbild i vårt liv?

Såg en irländsk setter ute på stan med mossgrön regnoverall på sig. Är det inte nåt otäckt med klädda djur? Jag passade på att samla ihop några bilder på denna styggelse.

   

 

Ett par tuttar i givakt, en anonym kille som antagligen rakar bröstet, nått blått, en fyrtaktare, falsksång, en rosa slips, snälla, snälla, sluta sjung och så ett Mariekex. Blanda detta och du får kvällens deltävling i Melodifestivalen.

Och just det, Petra Mede var med också. (Roligaste var väl ändå Biff Lindström).

Jag kan inte annat än se spektaklet och känna att man får lov att vara på sitt syrligaste humör. Vi hade kul på jobbet i alla fall.

Så, min finkulturella ledighet är nu över och här kommer min utlovade sammanfattning (om nu nån såg fram emot den). Jag kan lugnt säga att jag knappast blev besviken på filmernas samlade kvalité.

Betygen blev som följer.

"Efter bröllopet" (4)
"Förvisningen" (4)
"Darling" (4)
"Dold identitet" (3)
"Mörktblånästansvart" (3)
"Pianisten" (2)

"Efter bröllopet" visade sig vara en skådespelar-triumf i allra högsta klass. Rolf Lassgård imponerar så det brakar loss rejält. Dessutom en historia som blir starkare ju längre den går. Enda minuset är den, enligt mig, lite svaga tekniska filmkvalitetéerna.

"Förvisningen" ska ses av alla som uppskattar vackert foto, sparsam dialog och stora undertryckta starka känslor. En familjetragedi som inte alls är så enkel som den från början kan tyckas verka. Det gäller nu bara för mig att få tag på "Återkomsten".

"Darling" var/är något så ovanligt som en bra svensk film. Det ska påpekas att fyran är av den svagare sorten. Men här behandlas ytligheten med humor och träffsäkerhet och Michael Segerström gestaltar det tragikomiska med en hundvalps tilldragelse.

"Dold identitet" var ett mörkt, tragiskt och omskakande drama. Inget för den som vill ha en stunds undflykt till trevliga breddgrader. Undre världen är alltid som otäckast när den nästlar sig in i vardagen hos oss "vanliga". Dock lite långrandig för att slå helt.

"Mörktblånästansvart" var en typisk bra film utan att sticka ut. Jag tycker den tappar lite på att alltmer röra sig mot det hopplösa istället för hoppfulla. Men realistiskt och stundtals tankeväckande. Klanderfritt framför kameran också.

"Pianisten" får lov att vara en besvikelse. De brukar alltid bli minst en sån. Michael Haneke är inte en lätt regissör, och hans filmer ska/kan inte ses för att må bra. Men obehag kan ibland också framkalla en form av tillfredställelse. Här blir det dock bara för kyligt och perverst för min smak.

Under ledigheten lyckades jag också klämma in "Revolutionary Road", en klockren femma, med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i perfekt symbios. En tragisk familjehistoria med kraft så det räcker och blir över. "Delirious" bjuder på en underbar Steve Buscemi och en måbra känsla som helt enkelt infinner sig där den ska vara under 90 minuter.

"Lone Rider" och "28 dagar" är två filmer jag klämde in som ni inte behöver ägna någon tid åt, särskilt inte den sistnämnda.

Ja, jag har inget liv.

Jag är något av en stammis på Hemköp på G:a Lasarettsgatan. Inte för att jag brukar handla där sådär ofta utan snarare för att alla b-filmer jag beställer från utlandet hamnar på deras postkontor. Så det är många gånger jag funderar på om de undrar vad jag hämtar ut för paket med jämna mellanrum. Jag ser dem framför mig på fikarasterna diskuterandes "Paketsnubben".

Ja min senaste beställning lyckades av någon märkligt anledning samlas på hög. Så nu har jag ett nytt rekord, 14 st enskilda paket att hämta. Känns nästan pinsamt att plocka ut dem ett och ett. Får kanske dra på något affärssmil och kallprata om att denna gång blev det storleverans, och diskutera prishöjningen på kaviar.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Äntligen.

Har några dagar ledigt från jobbet. Detta brukar sluta med att jag suttit framför tv:n och sett undermåliga filmer med tveksamt bidrag till mit kvalitativa liv. Så idag när jag gick till videoaffären tänkte jag om och bestämde mig för, att med start imorgon, tisdag, ha en liten filmkavalkad här hemma. Reglerna för detta är enkla. Filmerna ska vara icke-engelskspråkiga och representeras av ett nytt land varje gång. Så jag letade upp 6 st. intressanta filmer med ursprung i Europa.

Så följande är vad jag ska, förhoppningsvis, njuta av de nästkommande två dagarna.

Dold identitet - Italiensk film av Giuseppe Tornatore, mest känd för sin Oscarsbelönade film "Cinema Paradiso". Ett thrillerdrama om gamla hemligheter och dolda motiv. En sån där historia som jag ofta attraheras av, människor som visas från den mest naturliga sidan - den med dåliga sidor. Har tidigare sett "Malena" av regissören, vilket inte är nån direkt höjdarfilm utöver det faktum att Monica Bellucci är naken i den (eller hur, Emma?).

Darling - En av få svenska filmer de senaste åren som faktiskt fångat mitt intresse. Så nu äntligen hittade jag en bra orsak till att se svensk film.

Pianisten - Elin, jag bjöd inte in mamma på denna filmfrossa, så hon ser ut att missa denna Haneke-pärla:) Michael Haneke är en regissör som bjudit på en del bra film genom åren, ffa då "Dolt hot" från 2005. Psykologiska dramer med thrillerinslag är det som bjuds. Denna gång om udda sexualitet och relationen emellan en lärare och elev. Ska bli mycket intressant att se denna. På franska, men gjort av en österrikare.

Mörktblånästansvart  - Spansk relationsfilm med vardagskomiken runt hörnet. En film som fått gott omdöme och dessutom en debutfilm av regissören Daniel Sánches Arévalo. Den film i högen jag vet minst om, och som är mest anonym.

Efter bröllopet - Denna danska film av Susanne Bier har fått stående ovationer världen över. Rolf Lassgård och Mads Mikkelsen har fått lovord efter varandra för deras rolltolkningar. Länge hade jag en femma tippad på filmtipset. Länge har jag tänkt se den. Nu är det dags. Familjetragedier brukar vara bra film.

Förvisningen - Egentligen var jag på jakt efter Zvyagintsevs film "Återkomsten", men den hittade jag inte. Så det fick bli denna film med svenska Maria Bonnevie i huvudrollen. Ännu en film om familjehemligheter och gamla historier. Allt på ryska och utsträckt till 2,5 timme. Lite pretto ska man vara också.

Återkommer med ett litet sammandrag när alla rullarna synats i sömmarna.

Så klart att man återgår till vanan att dricka kaffe sent, så nu sitter man här med en hjärna i högvarv och ögonlock som hänger. Funderar på hur det skulle vara att backpacka i Afrika, antagligen skitcoolt. Får se till att göra det nån gång om några år.

Äntligen sa jag högt och tydligt när jag vaknade imorse, fast riktigt sant är det inte. I själva verket kom jag på det någon halvtimme senare när jag hade suttit vid datorn ett tag och sett klart en dålig film om rappare ("The Hit" för den som för bok). Men nu träffar lukten min näsa - nybryggt kaffe.

Dags att återgå till sin vanliga konsumtion av detta livselixir. Kanske har jag möjlighet att minska ner antalet koppar per dag, men jag känner mig väl och vet att det inte är så troligt.

Känns skönt att kunna vara sig själv igen. Jobbet kommer säkert bli roligare också, slippa sitta och kladda med tepåsar eller smutta på choklad.

Nej gott folk, dags att kicka igång.