Kamera
Vilken kamera ska jag köpa. Jag behöver ingen systemkamera, för jag kommer inte överanvända kameran väl hemma i Sverige igen. Jag behöver en smidig kompaktkamera med bra kvalité till rimligt pris. Ungefär så låter min kontaktannons riktat till tekniken idag.
Är det nån som vet?
Är det nån som vet?
Kan vi förändra världen?
Mina dagar brukar ofta lunka på, i ett alldeles lagom tempo. En del gånger är det händelsefattigt och trögt, och ibland precis vad man behöver. Man umgås med sina vänner, vilket ju såklart är väldigt kul och stimulerande. Har precis kommit hem efter en helg i Göteborg tillsammans med en blandad skara gamla och nya vänner, mkt roligt må jag säga.
Men så mitt i lunken klänger sig funderingar fast. Prioriteringar värderas och jag undrar vad saker och ting ska bli av. Jag har sista tiden matats med scenarier som inte alls är i närheten av min lunkande vardag, men som till fullo existerar. Scenarier som snart kommer vara just min lunkande vardag.
Om jag flyttar min kropp för en stund, vad följer med? Och vad finns när jag väl är tillbaks.
Jag drivs ibland av lusten att förändra, men brottas med känslan av missad potential. Kan vi överhuvudtaget förändra världen? Kan jag eller nån annan innebära skillnad Vi vänder oss till Gud, vi bugar oss inför system och vi litar på någon annans ansvarskänsla, har vi tur så fungerar något. Men vem ska Gud använda, vilka ska arbeta i systemet och vem är någon annan?
Det låter så klyschigt, men alla kan göra något. Om jag tillsätter mitt så kan det vara droppen som får bägaren att rinna över. Om du gör det du kan så fylls behoven allteftersom, tills behovsbägaren är full, redo att invänta nästa droppe.
Världen kan förändras, om vi förändrar oss.
Men så mitt i lunken klänger sig funderingar fast. Prioriteringar värderas och jag undrar vad saker och ting ska bli av. Jag har sista tiden matats med scenarier som inte alls är i närheten av min lunkande vardag, men som till fullo existerar. Scenarier som snart kommer vara just min lunkande vardag.
Om jag flyttar min kropp för en stund, vad följer med? Och vad finns när jag väl är tillbaks.
Jag drivs ibland av lusten att förändra, men brottas med känslan av missad potential. Kan vi överhuvudtaget förändra världen? Kan jag eller nån annan innebära skillnad Vi vänder oss till Gud, vi bugar oss inför system och vi litar på någon annans ansvarskänsla, har vi tur så fungerar något. Men vem ska Gud använda, vilka ska arbeta i systemet och vem är någon annan?
Det låter så klyschigt, men alla kan göra något. Om jag tillsätter mitt så kan det vara droppen som får bägaren att rinna över. Om du gör det du kan så fylls behoven allteftersom, tills behovsbägaren är full, redo att invänta nästa droppe.
Världen kan förändras, om vi förändrar oss.
Visum
En liten nätt tur till Stockholm är nu avklarad. Det blev en övernattning eftersom min planering alltid lyckas strula lite lätt o lagom. Men nu är visumet fixat och Etiopien släpper in även mig.
Men strulet medgav ändå tiden att göra annat, däribland träffa folk man aldrig annars träffar. Så på nåt sätt leder allt till mer än vad jag planerat, mer än vad jag förtjänat. Men det är bara tacka å ta emot.
Nu tänker jag inte försöka vara pretentiös utan återgåt till kvällens film, "Nights in Rodanthe". Jag o alla andra 50 + kvinnor stormtrivs i soffan.
Men strulet medgav ändå tiden att göra annat, däribland träffa folk man aldrig annars träffar. Så på nåt sätt leder allt till mer än vad jag planerat, mer än vad jag förtjänat. Men det är bara tacka å ta emot.
Nu tänker jag inte försöka vara pretentiös utan återgåt till kvällens film, "Nights in Rodanthe". Jag o alla andra 50 + kvinnor stormtrivs i soffan.
Ubuntu Cola
Efter att ha strosat runt i Pressbyrån ett tag, bläddrat bland tidningarna och plockat ner nya numret av Filmstar, så bestämde jag mig. Jag sulle släcka törsten samtidigt som mitt dåliga samvete. Så jag köpte en Ubuntu Cola. En rättvisemärkt cola-läskeblask. Då stöder man sockerodlarna i Malawi och Zambia samtidigt som man får sitt.
Den var kanske inte jättegod, så nu funderar jag på att ge upp detta med cola till fullo.
Uppvaknanden
Jag skäms - jag har inte bloggat på så länge. Min motivation och ork har trytit, men inga ursäkter accepteras, åtminstone hos mig själv.
Mina två senaste veckor har förflutit snabbt, genom kurs på Sida, Härnösand. Allt i syfte att förbereda mig på resan till Etiopien. Är jag då mer förberedd, tveklöst ja. Men resan kläs alltmer i ett mer komplext dager. Kursen på Sida har inneburit intensiva dagar med föreläsningar om demokrati, fattigdom, perspektiv och mänskliga rättigheter bland mycket annat. Det har varit väldigt intressant och på många sätt tankeväckande.
Att blandas med ett nittiotal andra volontärer av diverse bakgrunder, både gemensamma och med milsvida skillnader, är nyttigt. Det ger mig chans att spegla mig själv i andras liv - och inte kunna räkna med det standardiserade frikyrkliga svaren.
Men just nu har jag ingen aning vad som väntar där nere, långt bort från min egen bekvämlighet. Men att det kommer röra om hela mig är jag sannerligen mer övertygad om nu, efter dagar av mentala kullerbytor, insikter och moraliska dilemman.
Fy fan, vilken jävla skit vi människor sitter i, särskilt vi i väst. Oops, svor jag i kyrkan nu? Det är ju inte alls tillåtet, och direkt opassande för kyrkans välbefinnande, för kyrkans jakt på nya själar att vinna.
Men alltför ofta, inser jag nu, har jag suttit där och hållit tillbaka den utsträckta handen. Uppmuntrat den ena regeln efter den andra, alla utom den gyllene som aldrig fått vara det ledsnöre den borde vara.
Jag skäms - för det kristna kollektivet. Vi orkar tjata om vilka som är välkomna in i vår Herres famn....eller kanske rättare vilka som ska få vara kvar. Men att orka göra skillnad, det gör vi inte. Åtminstone inte jag, men så kanske inte jag representerar det kristna kollektivet?
Men nej, allt är inte så svart och vitt som jag målar det. Men det är svårt att måla annorlunda när det är enda tekniken jag lärt mig, eller anammat. Jag hoppas innerligen det finns en väg tillbaka, och att den började där i Härnösand, när jag för en kort stund fick iklä mig rollen som fattig och känna bara ett futtigt uns av desperationen de lever med varje dag. Mycket tack vare oss i norr.
Men världen kan förändras, det bara måste börja, genom att vandra vägen. Du kanske redan är där, jag letar. Gud håller nog koll på mig.
På ett blogginlägg går det inte att sammanfatta vad jag fått dessa två veckor. Över en fika kan jag kanske vädra det lite mer....ring 0735-991781 så ordnar vi det.
Mina två senaste veckor har förflutit snabbt, genom kurs på Sida, Härnösand. Allt i syfte att förbereda mig på resan till Etiopien. Är jag då mer förberedd, tveklöst ja. Men resan kläs alltmer i ett mer komplext dager. Kursen på Sida har inneburit intensiva dagar med föreläsningar om demokrati, fattigdom, perspektiv och mänskliga rättigheter bland mycket annat. Det har varit väldigt intressant och på många sätt tankeväckande.
Att blandas med ett nittiotal andra volontärer av diverse bakgrunder, både gemensamma och med milsvida skillnader, är nyttigt. Det ger mig chans att spegla mig själv i andras liv - och inte kunna räkna med det standardiserade frikyrkliga svaren.
Men just nu har jag ingen aning vad som väntar där nere, långt bort från min egen bekvämlighet. Men att det kommer röra om hela mig är jag sannerligen mer övertygad om nu, efter dagar av mentala kullerbytor, insikter och moraliska dilemman.
Fy fan, vilken jävla skit vi människor sitter i, särskilt vi i väst. Oops, svor jag i kyrkan nu? Det är ju inte alls tillåtet, och direkt opassande för kyrkans välbefinnande, för kyrkans jakt på nya själar att vinna.
Men alltför ofta, inser jag nu, har jag suttit där och hållit tillbaka den utsträckta handen. Uppmuntrat den ena regeln efter den andra, alla utom den gyllene som aldrig fått vara det ledsnöre den borde vara.
Jag skäms - för det kristna kollektivet. Vi orkar tjata om vilka som är välkomna in i vår Herres famn....eller kanske rättare vilka som ska få vara kvar. Men att orka göra skillnad, det gör vi inte. Åtminstone inte jag, men så kanske inte jag representerar det kristna kollektivet?
Men nej, allt är inte så svart och vitt som jag målar det. Men det är svårt att måla annorlunda när det är enda tekniken jag lärt mig, eller anammat. Jag hoppas innerligen det finns en väg tillbaka, och att den började där i Härnösand, när jag för en kort stund fick iklä mig rollen som fattig och känna bara ett futtigt uns av desperationen de lever med varje dag. Mycket tack vare oss i norr.
Men världen kan förändras, det bara måste börja, genom att vandra vägen. Du kanske redan är där, jag letar. Gud håller nog koll på mig.
På ett blogginlägg går det inte att sammanfatta vad jag fått dessa två veckor. Över en fika kan jag kanske vädra det lite mer....ring 0735-991781 så ordnar vi det.
