jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Ibland undrar jag, hur man finner livet man langtar att fa leva. Vissa stunder ar det kanslan att fa dricka en kall coke (ol om jag hade tyckt om det)en varm sommardag som ger dess uppfyllelse. Nasta dag ar det saknaden efter nat diffust som skaver ens inre.

Jag har ingen aning vad framtiden har att ge. Kan jag ens ana vad som vilar runt hornet. Kanske att alla ens visioner bara ar suddiga reflektioner av nagot mycket battre, nagot man ar for feg for att inse och stracka sig efter. Man vill ju inte riskera att missa nagot.

Om inget annat, vill man ju sitta dar en dag och sippa kaffe pa verandan, det vita staketet nymalat och familjen pa horbart avstand. Men tank om nagot annat finns i beredskap, om Gud har tankt nagot storre - inte for att staketet maste vara litet - nagot som kraver mer. Inte i talang eller kvalifikationer, utan i mod och fortrostan.

Man pratar om att ta steget ut i det okanda, att likt ornungarna en dag hoppa och lata vingarna provas. Allt for att kunna flyga fritt.

Jag vill ha min frihet, vare sig den svavar hogt eller ar inramat av ett vitt staket.

Nar man nu anda sitter har nere i Afrika sa ska man val passa pa att se lite av vad det har att bjuda. Sarskilt da djurlivet. Nu rakar Etiopien vara kant mest for faglar vilket ju inte alls ar lika coolt som stora kattdjur som kan doda med blicken, eller tjockhudade klumpedunser som likviderar manskligheten om de trampar snett.

Jag har som mal att se sa manga som mojligt, i vilt tillstand. Lejon har jag sett har, men endast i bur, sa de raknas inte. Men Pumba har jag halsat pa, och hans vartssvinskompisar. Nagra babianarslen har man ju inte direkt kunnat undvika att se. En flodhast lag och guppade en dag pa Lake Tana och hyenorna kretsar kring huset efter morkrets inbrott.

I veckan hoppas jag dock pa en liten mer kvalificerad hyenatracking. Eventuellt ska vi ut med bil och lite kottslamsor.

Sen kanske man kan unna sig en safari i Kenya efter avslutad praktik, men bara om nan vill haka pa. Sa se till att ordna ledighet och kom ner.

Dags att ta tag i detta nu. Har farit fram och tillbaks mellan Addis, Awassa och andra platser. Men nu ar jag pa plats i Wondo, och nu ska jag vara har i fyra manader. Det kanns viktigt att skapa sig en rutin, aven om det kan kannas trist ibland att bara stiga upp, kaka vitt brod med marmelad, ga till kliniken, sitta dar, lara sig lite och sen ga hem till sin lilla boplats och somna tidigt.

Jag behover komma hem till Sverige och kunna saga att jag levde min vardag, inte bara att jag turistade och upplevde NYA saker varje dag.

Sen undrar jag saklart vad andra behover av mig, vad ar tanken att man ska gora. Vi fixerar oss ofta i resultat som gar att mata, se direkt. Men kanske att det Gud vill har ett langre perspektiv. Kanske darfor det kanns lite svart att veta vad just detta ar.

Men det blir nog fint.

Nasta vecka far jag aven besok av en bunt trevliga norrmann (jag antar att de ar trevliga eftersom de genetiskt sett ar svenskar). Blir att visa dem byn. Nagon mer som ar intresserad av att komma hit? Bara att hora av sig till mig sa fixar man biffen.

Tjipptjopp!

Det gar inte en dag utan att jag tanker pa Sverige och allt man har dar.

Det gar inte en dag utan att jag langtar till att komma hem.

Det gar inte en dag utan att jag for en stund njuter enormt av att vara har.

Det gar inte en dag utan att jag ser fram emot allt som ligger framfor.

Det gar inte en dag utan att jag undrar om inte Gud har ett finger med i spelet.

Det gar inte en dag utan att jag ar tacksam for det.

Har inte den blekaste vad jag ska skriva, ar tomt i huvudet just nu nar jag sitter framfor datorn. Har precis i klamt i en burgare, en klassiker pa Yars, vilket gett mig matkoma.

Tiden rullar pa har nere i Afrika, en manad kvar till jul och det kanns ganska gott att veta. Rundtrippen norrut var vart sittvark och 10 timmars bilresa, vackert och intressant tillsammans med ett kul gang svennebananare.

Men dags att aterga till min vardag, ner till Wondo och kliniken, maste ju borja cementera fast mig dar.

Da ar man annu en gang pa visit i smaltdegeln kallad Addis Abeba. Kanns lite som att komma till valkand mark nu nar man varit har nagra rundor. Anledningen som burit mig hit stavas framst "svenska vanner". Vi ar nagra stycken som lart kanna varandra har i Etiopien och vi delar manga upplevelser och tankar, kanslor och funderingar. Det ar enormt skont att kunna bolla allt med dessa vanner. For hur mycket an manga dar hemma fragar och bryr sig om, sa ar det svart att ibland forklara, att kla sina kanslor i ord, for den som inte varit har.

Jag skulle onska att alla finge chansen att vara har och fa en liten glimt av vad Etiopien kan ge. Jag anmaler mig som guide om sa onskas.

I helgen blir det lite kulturell forkovring da vi ger oss ivag norrut och Bahar Dar och Lalibela ska besokas. Blir kul att resa lite med ganget ocksa.

Sen ater till Kela i Wondo och jobbet pa kliniken. Jag kan ater ana det raka sparet jag riktade mig emot, skont att vara dar igen efter en liten avstickare bland snar och tornar.

Bless Ye All!

...pa kliniken haromdagen. De undrade lite fragande kring aktenskap och sant. Vad ar tillatet i Sverige och hur funkar det. Jag vet inte, men av nagon anledning sa var jag ju tvungen att namna att homosexuella far gifta sig i Sverige.

Det tog ett litet tag innan poletten foll ner (antagligen for att deras engelska brister) och de insag vad jag menade.

Da fick jag utnamnas till expert pa allt och svara pa diverse fragor kring detta amne. Tva av killarna hakade upp sig pa hur likkonade aktenskap sa att saga konsumerar aktenskapet i fullo. Vi kan helt enkelt saga att de undrade hur tjejer gor och hur killar bestammer vem som ska gora vad.

Sen undrade de saklart ungefar hur manga procent som gor sa. Vad ska man svara??? Vi skrattade istallet och spred ryktet i kliniken.

Snart tva manader pa platst nere i Afrika. Tva manader som inneburit allt mojligt, sarskilt kanslomassigt. Men av nagon anledning (eller flera) sa har nog Gud en tanke med det ocksa. Har nu landat lite i Wondo-Genet, eller Kela som byn heter dar jag bor. Kommer vistas pa kliniken dar. Den ar uppbyggd likt en vardcentral dar de har oppen mottagning under dagen och i viss man kan de hantera akuta fall. Men valdigt begransat, det mesta far skickas till sjukhus om de behovs kravande vard.

Men normala forlossningar sker har och viss intravenos behandling for t.ex. malaria-patienter. Men det ar ju uppenbart fran borjan att Sverige och Etiopien skiljer sig drastiskt, inte bara i vad galler resurser, utan ocksa sjukdomar. Mina forsta dagar har inneholl en del forkylningar, influensa m.m. men varannan patient hade antingen malaria, tyfoidfeber, parasiter av olika slag, tuberkulos eller i varsta fall HIV. Man brottas olika matcher har nere en dar hemma i vart trygga norr.

Men manniskorna/personalen verkar kunniga och jag kan nog lara mig lite, i kombination med att jag fixar lite litteratur sa att jag far det pa engelska som jag enkelt kan forsta, utan brytning.

Sa bland annat darfor aker jag imorgon till Addis Abeba, dar jag aven kommer mota upp lite svenskar och ha lite utbyte med dem. Kanske helgen kan innebara en liten tripp till norra och det lite mer kulturella Etiopien.

Sa ha de gott dar hemma i Sverige, sa hors vi.

Jag saknar att tugga pa godis och annat gott pa kvallarna. Har nere ar inte allt i Sverige-klass. Sa du som vill idka valgorenhet gor det enklast genom att skicka dit bidrag till

Jona Boren
c/o Chelge
P.o. Box 1917
Awassa, Ethiopia

Vi tackar for din gava, den raddar liv.