Man kan inte komma undan.
Gar ju vandas lange nog, jag inser bara faktum. Nu har jag i nagra dagar fatt titulera mig 27 ar gammal. UschBush.
Juldagen - en julafton i repris.
Eller kanske snarare bara julmaten. Klockan tva i natt vaknade jag till och insag att det var dags for ytterligare en natt med spyor. Tredje gangen min mage sager ifran. Men jag ar tacksam att julafton gick utan problem, juldagen kan man ju egentligen bara se som en mellandag utan nagot storre att missa.
Annars stundar imorgon min stora dag. 27 ar av vandring pa jorden ar avklarad. Visst har jag en liten livskris, man har ju en del saker man inte uppnat, en del som man undrar om man nansin kommer komma till. Men inte ska man grava ner sig av missade mojligheter och eventuella snedsteg. Man ska se framat, tacka for allt underbart man fatt vara med om hittils och sedan satsa jarnet.
Sa vad vill jag med 2010. Jag vill aterga till jobbet, men sedan hoppas jag och ber att framtiden kan fa en riktning. Var ska jag vara, med vem och hur? Fragorna finns, svaren aterstar.
Min onskelista for imorgon ar (ingen behover anstranga sig, jag tankte ge mig sjalv detta nar jag kommer hem).
Kent - "Rod"
Wolverine - "Communication Lost"
Pain of Salvation - "Linoleum"
Oceansize - "Home and Minor" + deras DVD
Gazapachos nya
Tror aven Transatlantics nya blir inforskaffad eftersom Portnoy trummar vidare.
Sen slapper val Amplifier nytt snart.
Jaja, en himla massa skivor ska det blir iaf.
Annars stundar imorgon min stora dag. 27 ar av vandring pa jorden ar avklarad. Visst har jag en liten livskris, man har ju en del saker man inte uppnat, en del som man undrar om man nansin kommer komma till. Men inte ska man grava ner sig av missade mojligheter och eventuella snedsteg. Man ska se framat, tacka for allt underbart man fatt vara med om hittils och sedan satsa jarnet.
Sa vad vill jag med 2010. Jag vill aterga till jobbet, men sedan hoppas jag och ber att framtiden kan fa en riktning. Var ska jag vara, med vem och hur? Fragorna finns, svaren aterstar.
Min onskelista for imorgon ar (ingen behover anstranga sig, jag tankte ge mig sjalv detta nar jag kommer hem).
Kent - "Rod"
Wolverine - "Communication Lost"
Pain of Salvation - "Linoleum"
Oceansize - "Home and Minor" + deras DVD
Gazapachos nya
Tror aven Transatlantics nya blir inforskaffad eftersom Portnoy trummar vidare.
Sen slapper val Amplifier nytt snart.
Jaja, en himla massa skivor ska det blir iaf.
Andra halvlek.
Sa nu har jag passerat en viktigt grans, halvtidsgransen. Den kommer precis lagom till en valfortjant paus. Nu ar det jul. Sitter i Awassa dar jag ska tillbringa julen med familjen Chelge och en missionarsfamilj fran Sudan. Ar sa tacksam for denna familjs gastvanlighet som visats mig andra fran forsta traffen.
Nu hoppas jag och tror att andra halvan av min vistelse kommer bli battre an forsta, i den mening att det kommer vara lite lattsammare. Forsta tre manaderna har lart mig oerhort mycket och jag kommer vara evigt tacksam for det.
Trots att det ar en hel halvlek kvar sa kanner jag mig redan som en segrare. Kanske att ingen forstar hur jag kanner det (ja, Charlotta, du vet. Tillsammans motte vi kanslor man onskar inte fanns men som formar en enormt) men sa ar det.
Sa nu ar det snart ut pa planen igen. Dessutom vet ju alla att det alltid blir mer mal i andra halvlek.
Nu hoppas jag och tror att andra halvan av min vistelse kommer bli battre an forsta, i den mening att det kommer vara lite lattsammare. Forsta tre manaderna har lart mig oerhort mycket och jag kommer vara evigt tacksam for det.
Trots att det ar en hel halvlek kvar sa kanner jag mig redan som en segrare. Kanske att ingen forstar hur jag kanner det (ja, Charlotta, du vet. Tillsammans motte vi kanslor man onskar inte fanns men som formar en enormt) men sa ar det.
Sa nu ar det snart ut pa planen igen. Dessutom vet ju alla att det alltid blir mer mal i andra halvlek.
101 Hojdare.
Lyckades i gasthuset i Addis hitta en upplaga av boken "100 Hojdare - Sveriges 100 roligaste ogonblick". Alla som sett tv-programmet VET att det ar hur kul som helst. I tryckt format blir det nagot annorlunda, en del saker funkar mindre bra medans andra historier skildras annu mer detaljerat och med humoristiska utsvavningar. Helt i min humorstil.
Man kan sammanfatta att allt som ror Carl Bildt ar hejdlost kul. Sarskilt den i tv-programmet ej namnda detaljen och kommentaren, falld av Adde "100% Cotton" Malmberg.
"-Carl Bildt har sadan liten utstralning att han ej kan forma oppna skjutdorrarna pa Ahlens".
Mina personliga favoriter i ovrigt ar Tommy Soderbergs trunk och Birgit Friggebos allsang "We Shall Overcome" (med Carl Bildt i en viktig biroll).
Nog om det. Sa till den 101 hojdaren. Jag har blivit morbror. Inte genom blodsband, om inte nan av mina broder valjer att konsoperera sig, utan genom min sjalvutnamnda och av mig godkanda storasyster Helen. Vi jobbar tillsammans pa Ortopeden och jag ar sedan den 3:e november stolt morbror till en liten Noah. Grattis storasyster och jag vantar med spanning pa att mota bade dig och Noah.
Brollop (med rostbiff).
Jag har upplevt svenska brollop, ett chilenskt och ett syrianskt. Nu ocksa ett etiopiskt. Oerhort kul och intressant att se likheterna och olikheterna. Detta innebar en hel dros med manniskor som tyckte det var kul med gratis fest och som pa ett eller annat satt hade hort talas om detta.
Det vankades gangbord med mat av FANTASTISK kvalite. T.o.m. rostbiffen hade letat sig dit. Sa jag delade en hard metallstol tillsammans med min svenska van Charlotta och njot av bade sittvarken, svetten och rostbiffen.
Jag fick lana en fin kavaj, det gjorde rostbiffen ytterligare ett snapp godare.
Sen efter maten tog vi oss med en bilkaravan till kyrkan, efter ett antal stopp for omorganisationer av diverse slag var vi framme, ca 1 km ifran matstallet. Vid detta laget hade rostbiffen lagt sig fint i magen. Sjalva ceremonin var kanske inte beundransvard. Nagra varmande ord (tror jag), en snythesizer som pa ett markant satt betonade viktiga moment, en brud som verkade trott, en motljuslampa som storde och en Jona som kunde tanka sig lite mer rostbiff.
Sen akte karavanen till Shashamane for att inta en hyrd restaurang. Dar poserade brudparet for bilder, en del tyckte vi var intressanta ocksa sa vi poserade vi med. Vitingar pa brollop ar en heder. Man fick aven chans att ata lite om man ville (sjalvkostnadspris), rostbiff fanns ej pa menyn.
En promenad senare och en svettig kvallstur med bilen innebar slutet for brollopsdagen. Jag och Charlotta rundade av med popcorn och en film pa datorn. Nice.
Sa jag att rostbiffen var GUDOMLIG?
Det vankades gangbord med mat av FANTASTISK kvalite. T.o.m. rostbiffen hade letat sig dit. Sa jag delade en hard metallstol tillsammans med min svenska van Charlotta och njot av bade sittvarken, svetten och rostbiffen.
Jag fick lana en fin kavaj, det gjorde rostbiffen ytterligare ett snapp godare.
Sen efter maten tog vi oss med en bilkaravan till kyrkan, efter ett antal stopp for omorganisationer av diverse slag var vi framme, ca 1 km ifran matstallet. Vid detta laget hade rostbiffen lagt sig fint i magen. Sjalva ceremonin var kanske inte beundransvard. Nagra varmande ord (tror jag), en snythesizer som pa ett markant satt betonade viktiga moment, en brud som verkade trott, en motljuslampa som storde och en Jona som kunde tanka sig lite mer rostbiff.
Sen akte karavanen till Shashamane for att inta en hyrd restaurang. Dar poserade brudparet for bilder, en del tyckte vi var intressanta ocksa sa vi poserade vi med. Vitingar pa brollop ar en heder. Man fick aven chans att ata lite om man ville (sjalvkostnadspris), rostbiff fanns ej pa menyn.
En promenad senare och en svettig kvallstur med bilen innebar slutet for brollopsdagen. Jag och Charlotta rundade av med popcorn och en film pa datorn. Nice.
Sa jag att rostbiffen var GUDOMLIG?
Livsviktigt arbete.
Sa antligen kanske jag kan fa yppa lite praktikaliteter. Har val redan sagt lite men nu kanner jag att jag iaf har lagt bakom mig lite mer kott.
Var igar ivag under nagra timmar med klinikens Hiv-arbete. Vi hade avtalat med Compassion (ett stodarbete med storsta fokus pa barn, som drivs i kyrkan har) om en dag med undervisning. Denna dag var det riktat till familjerna, framst da foraldrarna. En halvtimme information kring Hiv, dess effekt, verkan och prevention bl.a. Sedan erbjods alla som ville att testas.
Min roll blev att sitta pa estraden och forsoka halla mig vaken genom strommen av amarinja som jag knappt forstod. Da och da inflikades spridda skurar av tolkning fran min kara stolsgranne, Cheru. Men sedan fick jag marka proverna med siffror, sa att allt blev ratt. Jag kan inte rakna med att JAG ska utfora storverk, utan jag far vara glad att jag far vara en del av det storverk som redan gors pa plats av manniskor som ar dedikerade och villiga.
117 tester fick vi, varav 7 positiva. Fem av dessa visste redan, men var dolda for samhallet vilket gjorde att det for syns skull testade sig igen. Men tva nyupptackta fall av Hiv. Tragiskt, ja. Det innebar tva familjer som pa en halvtimme far sitt liv upp-och-nervant. Bromsmedicin ar gratis och man kan leva manga ar utan storre problem. Men sjukdomen Hiv innebar i manga fall en kansla av skam, stigmatersing av samhallet och en grusad framtid i en del avseenden.
Det ar darfor detta arbete ar viktigt, inte for att vi ska fa siffror som ar korrekta, inte for att vi ska ha nagot att gora, utan for att vi maste fa bukt pa spridningen. Manga har nere vet inte mycket om Hiv, man har hort om det men okunskapen om skydden ar sma.
I Etiopien har man fatt Hiv att minskas i storstaderna, dit viruset forst kom, men ute pa landsbygden har viruset just nu framgang. Det ar en utmaning att na dessa manniskor, manga oformogna att lasa och skriva, nastan alla pa minimala inkomster och brist pa mat.
Jag far vara har ett tag till, jag kommer hinna se fler liv som forandras, men framst far jag se ett arbete som gor allt for att dessa ska liv ska vara sa fa som mojligt. For alla vill vi leva vidare sa som Gud tankt det. I gladje, friskhet och frid.
Var igar ivag under nagra timmar med klinikens Hiv-arbete. Vi hade avtalat med Compassion (ett stodarbete med storsta fokus pa barn, som drivs i kyrkan har) om en dag med undervisning. Denna dag var det riktat till familjerna, framst da foraldrarna. En halvtimme information kring Hiv, dess effekt, verkan och prevention bl.a. Sedan erbjods alla som ville att testas.
Min roll blev att sitta pa estraden och forsoka halla mig vaken genom strommen av amarinja som jag knappt forstod. Da och da inflikades spridda skurar av tolkning fran min kara stolsgranne, Cheru. Men sedan fick jag marka proverna med siffror, sa att allt blev ratt. Jag kan inte rakna med att JAG ska utfora storverk, utan jag far vara glad att jag far vara en del av det storverk som redan gors pa plats av manniskor som ar dedikerade och villiga.
117 tester fick vi, varav 7 positiva. Fem av dessa visste redan, men var dolda for samhallet vilket gjorde att det for syns skull testade sig igen. Men tva nyupptackta fall av Hiv. Tragiskt, ja. Det innebar tva familjer som pa en halvtimme far sitt liv upp-och-nervant. Bromsmedicin ar gratis och man kan leva manga ar utan storre problem. Men sjukdomen Hiv innebar i manga fall en kansla av skam, stigmatersing av samhallet och en grusad framtid i en del avseenden.
Det ar darfor detta arbete ar viktigt, inte for att vi ska fa siffror som ar korrekta, inte for att vi ska ha nagot att gora, utan for att vi maste fa bukt pa spridningen. Manga har nere vet inte mycket om Hiv, man har hort om det men okunskapen om skydden ar sma.
I Etiopien har man fatt Hiv att minskas i storstaderna, dit viruset forst kom, men ute pa landsbygden har viruset just nu framgang. Det ar en utmaning att na dessa manniskor, manga oformogna att lasa och skriva, nastan alla pa minimala inkomster och brist pa mat.
Jag far vara har ett tag till, jag kommer hinna se fler liv som forandras, men framst far jag se ett arbete som gor allt for att dessa ska liv ska vara sa fa som mojligt. For alla vill vi leva vidare sa som Gud tankt det. I gladje, friskhet och frid.
