jonaboren

Da ar man annu en gang pa visit i smaltdegeln kallad Addis Abeba. Kanns lite som att komma till valkand mark nu nar man varit har nagra rundor. Anledningen som burit mig hit stavas framst "svenska vanner". Vi ar nagra stycken som lart kanna varandra har i Etiopien och vi delar manga upplevelser och tankar, kanslor och funderingar. Det ar enormt skont att kunna bolla allt med dessa vanner. For hur mycket an manga dar hemma fragar och bryr sig om, sa ar det svart att ibland forklara, att kla sina kanslor i ord, for den som inte varit har.

Jag skulle onska att alla finge chansen att vara har och fa en liten glimt av vad Etiopien kan ge. Jag anmaler mig som guide om sa onskas.

I helgen blir det lite kulturell forkovring da vi ger oss ivag norrut och Bahar Dar och Lalibela ska besokas. Blir kul att resa lite med ganget ocksa.

Sen ater till Kela i Wondo och jobbet pa kliniken. Jag kan ater ana det raka sparet jag riktade mig emot, skont att vara dar igen efter en liten avstickare bland snar och tornar.

Bless Ye All!

...pa kliniken haromdagen. De undrade lite fragande kring aktenskap och sant. Vad ar tillatet i Sverige och hur funkar det. Jag vet inte, men av nagon anledning sa var jag ju tvungen att namna att homosexuella far gifta sig i Sverige.

Det tog ett litet tag innan poletten foll ner (antagligen for att deras engelska brister) och de insag vad jag menade.

Da fick jag utnamnas till expert pa allt och svara pa diverse fragor kring detta amne. Tva av killarna hakade upp sig pa hur likkonade aktenskap sa att saga konsumerar aktenskapet i fullo. Vi kan helt enkelt saga att de undrade hur tjejer gor och hur killar bestammer vem som ska gora vad.

Sen undrade de saklart ungefar hur manga procent som gor sa. Vad ska man svara??? Vi skrattade istallet och spred ryktet i kliniken.

Snart tva manader pa platst nere i Afrika. Tva manader som inneburit allt mojligt, sarskilt kanslomassigt. Men av nagon anledning (eller flera) sa har nog Gud en tanke med det ocksa. Har nu landat lite i Wondo-Genet, eller Kela som byn heter dar jag bor. Kommer vistas pa kliniken dar. Den ar uppbyggd likt en vardcentral dar de har oppen mottagning under dagen och i viss man kan de hantera akuta fall. Men valdigt begransat, det mesta far skickas till sjukhus om de behovs kravande vard.

Men normala forlossningar sker har och viss intravenos behandling for t.ex. malaria-patienter. Men det ar ju uppenbart fran borjan att Sverige och Etiopien skiljer sig drastiskt, inte bara i vad galler resurser, utan ocksa sjukdomar. Mina forsta dagar har inneholl en del forkylningar, influensa m.m. men varannan patient hade antingen malaria, tyfoidfeber, parasiter av olika slag, tuberkulos eller i varsta fall HIV. Man brottas olika matcher har nere en dar hemma i vart trygga norr.

Men manniskorna/personalen verkar kunniga och jag kan nog lara mig lite, i kombination med att jag fixar lite litteratur sa att jag far det pa engelska som jag enkelt kan forsta, utan brytning.

Sa bland annat darfor aker jag imorgon till Addis Abeba, dar jag aven kommer mota upp lite svenskar och ha lite utbyte med dem. Kanske helgen kan innebara en liten tripp till norra och det lite mer kulturella Etiopien.

Sa ha de gott dar hemma i Sverige, sa hors vi.

Jag saknar att tugga pa godis och annat gott pa kvallarna. Har nere ar inte allt i Sverige-klass. Sa du som vill idka valgorenhet gor det enklast genom att skicka dit bidrag till

Jona Boren
c/o Chelge
P.o. Box 1917
Awassa, Ethiopia

Vi tackar for din gava, den raddar liv.

Land nr 21 i samlingen blev Djibouti. Ett pytteland (sarskilt i Afrika) med sin distinkta charm. Fuktigt och varmt med ganska stor avsaknad av gronska. Men som i Etiopien bjod landet pa trevligt folk och oppen atmosfar, aven om man ibland ska vara vaksam pa vilka som bara vill ha pengar.

Utelivet testades aven det pa, men sjalv kanner jag mig inte sa bekvam med att omringas av prostituerade som vill ha mig for kvallen. Sa jag skippar nog det nasta gang.

Har aven agnat mig at smuggelverksamhet. Fick en registreringsskylt fran en gammal skrotbil med mig, trots varningar fran skroten att det inte var helt lagligt att ta den. Men det gick vagen, jag styrde undan gransvaktens uppmarksamhet genom att ha en fet bamsekniv overst i vaskan som vi tjafsa lite om istallet. Den hangde med den ocksa, men inte i handbagaget.

Sa nu ar det bara ladda for nagra manader i Etiopien som jag hoppas ska ga snabbt, bra och trevligt.

Alla dar hemma - jag saknar er och ser garna fram emot att se er snart.

Nar jag inte har nagot att gora passar jag pa att fylla passet med ett nytt land. Lilla puttelandet Djibouti blev det. Jag och Johannes ar har over helgen och relaxar lite vid Roda Havet. Efter att ha hittat ett bra hotel och borjat anpassa oss till en ny valuta borjar vi trivas. Kakade ute igar for typ en tjuga, riktigt trevlig personal och skon gatukrogsatmosfar.

Kvallen bjod pa samtal med en snubbe fran Somalia och en fran Malawi. Man moter verkligen mycket folk ute och utbyter kultur och tankar.

Drar tillbaka till Etiopien pa tisdag for att ge projektet en ny chans.

Hear Ya

Vet inte om jag genomgatt en mindre depression pa grund av Lariam, eller om det ar en kombination av detta och bristen pa stimulerande sysslor. Men jag borjar ma battre, rent pyskiskt, och kommer ta med mig en del lardomar.

Tack alla som bett och visat omtanke under sista veckorna, fortsatt garna.

Just nu pysslar jag med att hitta nagot att gora, som bade PMU, jag och ovriga parter kan godkanna. Det finns kanske nat snart.

Funderar lite pa hur lange jag ska stanna, inser att det inte ar ett tvang att stanna 6 manader, men att det skulle vara kul att stanna nagra till. Hemma till jul??

Eller sa kanns det i alla fall. Oavsett sa kommer jag komma hem till sist med en helt annan historia an vad jag trodde nar jag akte.

Idag har jag atminstone haft premiar med nagot som jag vantat med alltfor lange. Jag tog mig en helkroppsmassage pa Hilton Hotel. Nan som hakar pa denna tradition med jamna mellanrum nar jag kommer hem?

Dagarna gar, fortfarande langsamt, men de gar. Har forutom mina kanslomassiga tveksamheter dragit pa mig det obligatoriska magproblemet. Men det kanns som mitt minsta problem.

I arlighetens namn ar saker och ting inte kul nar inget verkar handa, och jag enbart sitter pa fragetecken. Jag har minst tva veckor till innan det MOJLIGEN kan bli nagot. Ni kan kanske gissa i vilka banor jag funderar. Jag fragar mig vad tanken ar?

Sitter nu i sodra Etiopiens parla Awassa. Vacker stad, som jag nog kommer upptacka mer av allteftersom.

Sista veckan har varit nagot av en berg-o-dalbana, rent kanslomassigt. Varje dag genomgar jag fasen jag-vill-harifran till jag-alskar-det och allt daremellan. Tyvarr verkar projektet jag ska vara med i vara i en langsam uppstart med valdigt oklara direktiv.

Dock finns andra alternativ pa plats, men allt tar tid att genomfora. Sa jag sitter och vantar pa att aktiveras. Detta tar pa talamodet, tiden gar segt.

Varst ar morgonen, nar jag vaknar ifran att ha dromt om Sverige. Det ar jobbigt att ga upp nar man inser att man inte har Sverige runt hornet. Jag borjar tro att Guds tanke med denna resa ar att lara mig att uppskatta allt det goda jag har dar hemma, sa jag far ta dag for dag.

Ser fram emot dagarna som jag har kvar har, men ocksa den dagen da jag far trampa svensk mark igen. Se alla jag kanner och fika pa stan.

Bilder hoppas jag nan gang fa till pa internet, men det ar segt sa jag vet inte. Det

OK. Da ar man har, Etiopien. Kanslan av att landa har ar nog ganska unison, vad har jag gjort? Sen sansar man sig och inser att det tar tid att anpassa sig. Den storsta barriaren ar nog spraket. Nat ord per dag landar i huvudet, sen till sist fattar man hur man ska anvanda det ocksa. Men det verkar vara ett riktigt skont land. Trevliga manniskor sa gott som overallt, och da har jag annu inte akt ut till landsbygen dar jag ska vistas mesta tiden, den sags vara annu battre och inbjudande. Jag hoppas verkligen kunna fa upp bilder till sist, men Internet ar langsamt nu och tiden finns inte just nu (inte heller den ratta sladden). Sa lange jag har folk runt omkring mig har sa flyter tiden pa bra, men i ensamheten kan man val erkanna att det kan finnas en saknad av Sverige - i nulaget kanske mest en motreaktion pa att man inte helt funnit sig i kulturen har. Ni dar hemma dock, saknar man oavsett. En del mer an andra (ni far sjalva placera er var pa skalan). Pa aterseende snart. Tills dess allt gott till er alla.

Då är man så äntligen på väg. Mitt i natten sitter man på Arlanda flygplats, halvsover en stund i en fåtölj och undrar vad man gett sig in på. Mitt i ensamheten kan man få undra, för då känns allting så osäkert. Väl på plats slukas jag antagligen upp omgående i det nya.

Sista dagen hemma i Norrköping avlades sansat med gott sällskap. Den där nervösa klumpen kom på morgonen (jag trodde han skulle komma tidigare) och har varit med mig sedan dess. Men det går att hantera, det går att bortleda.

Det är med stora förväntningar jag nu snart är på plats. Förväntningar på mig själv, på Gud och på livet själv. Vad som infrias återstår att se.

06.20 blir det resväg Arlanda-Amsterdam-Addis-Abeba.

Man ska inte titta bakom kylskåpet, det ska man bara inte.

Sakta men säkert plockas mitt liv ner, bit för bit. Lägenheten förvandlas till kartong, luktar rengöringsmedel och visar sina dolda skrån. Det hade varit enklare att bara behövt packa för resan, men så är inte fallet.

Men jag kan redan se fram emot dagen då man är hemma igen och på allvar ska försöka leta sig ett hem (om jag då vill bo kvar här i Norrköping såklart).

Om tolv dagar är det dags att börja skapa. Skapa sig en ny vardag, bland främmande människor, språk och seder. Det är nog tur att vi människor inte bara kommunicerar genom ord, för annars hade jag varit en blind i mörker.

Jag ser banne mig fram emot detta.

Ringa försäkringsbolaget
Flyttanmäla
Inhandla diverse apoteksprodukter
Packa
Flyttstäda
Tömma vinden
Köpa kamera
Lära sig ett språk
Fika med kompisar
Ladda iPoden med musik (svårt med trasig cd-driver)
Hälsa på hos föräldrarna
Se några filmer
Fixa malariatabletter (de funkar bra)
Skicka in lite PMU-papper
Läsa två böcker om HIV/Aids
Avsluta några Tradera-försäljningar
Köpa några nya skivor (nya Porcupinte Tree och Muse måste väl inhandlas).
Baka, så mitt mjöl tar slut

Plus en himla massa annat, som jag borde skriva ner.

Dessutom verkar Arstidir vara ett trevligt band från Island.