Sista dagarna

Nej, Adam jag kommer inte namna apokalypsen (mer an denna gang). Jag talar istallet om de sista dagarna i Wondo-Genet. Det ar dags att avsluta, en summering ar lite for tidig, det maste sjunka in. Men nu ar jag framme vi anden, jag har som mest fem dagar kvar har, kanske mindre beroende pa hur planerna utvecklar sig.

Darefter vantar en liten tid i Addis Abeba och som avslutning blir det hang i Tanzania, ingen som ska med?? Sager bara Zanzibar.....mmmm....sol och bad.

Just nu luktar jag svett, ar trott och har en timmes dammig bussresa framfor mig, innan hastarna tar vid och jag till sist ar framme vid hemmet. Darav valjer jag att inte skriva mer an detta. Far val ta och vara lite mer utforlig vid ett piggare tillstand.

Hejsvejs.

Sweet weekend.

En riktigt skon helg har passerat. Sa sjukt gott att ibland bara bjuda in vanner och sen lata dagarna ta oss vart den vill. Tre svennebananer visiterade mig i Wondo over helgen. Inte mer an ratt, eftersom jag valdgastat dem i Addis flertalet ganger.

Tillsammans utgjorde vi ett overhangande faranji-inslag i den etiopiska djungeln. Aven har ar det kul att leka mongoloid, vandra i bergen, njuta av ett varmt bad, ata gott och daremellan hinna diskutera livsvasentligheter.

Jag uppskattar detta, att for en stund stanga av Sverige och latsas som att det inte finns, iaf inte mycket. Det ar en speciell kansla, och kanske svar att beskriva, nar jag sitter bakom ett hastarsle (jag vet att jag namner dessa ofta) och skumpar fram langs med dammiga vagar, och overallt ropar barn efter en, pockar pa uppmarksamheten, samtidigt som man diskuterar om det heter "trock" eller "tryckte". Mitt i allt inser man att man faktiskt ar har, inte i Sverige, att man gor allt detta sa manga mil ifran, att ens vardag inte riktigt existerar langre. Man har skapat sig en alternativ sadan, en rad tillfalliga rutiner som en dag kommer suddas ut for att aterga till det tidigare - eller??

Vi ar manga overens har, radslan finns att komma hem och upptacka att detta skulle vara sant. Att allt bara skulle aterga till det vanliga. Att allting bara blev en parentes. Usch! fick deja vu, har jag skrivit detta forrut?? Ja, oavsett sa ar det lika sant idag som da.

Men jag far inte veta forran jag kommer hem, och makten ligger val i mina hander?

Lite av en lista...igen

Ibland ar det sa himla bokigt. Man forstar inte sig sjalv, varlden eller Gud (om han finns). Hade iaf en riktigt trevlig dag igar i Addis tillsammans med svenska vanner.

Det enda jag vill ar val att komma hem till sist och kanna att denna resa inte blir en parentes i livet. Jag satte en punkt nar jag drog, nu ar jag pa nytt stycke. Det maste ge nagot, de maste resultera i nagot.

Manga samtal har har handlat om vad man saknar. Listan kan bli lang, men kan ocksa bli kort.

Jag saknar -

Att kunna ge mig ut pa milslingan
Att sitta pa jobbet och tjata
Att gomma sig i biomorkret, och fly verkligheten
Att ga ut pa stan och fika med en (eller flera) god van
Att kanna sig hemma
Att kora bil
Att dra till bibblan och bladdra lite i en tidning
Att kunna ga ut till en park och bara vara
Att andas frisk, svensk, avgasfri luft
Att sova i min egen lagenhet
Att ga uppfor, eller nerfor Drottninggatan
Att kanna igen sig
Att vakna upp till en perfekt snoig vinterdag

Jag saknar -

Svaret pa vad som ar meningen

RSS 2.0