jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Land nr 21 i samlingen blev Djibouti. Ett pytteland (sarskilt i Afrika) med sin distinkta charm. Fuktigt och varmt med ganska stor avsaknad av gronska. Men som i Etiopien bjod landet pa trevligt folk och oppen atmosfar, aven om man ibland ska vara vaksam pa vilka som bara vill ha pengar.

Utelivet testades aven det pa, men sjalv kanner jag mig inte sa bekvam med att omringas av prostituerade som vill ha mig for kvallen. Sa jag skippar nog det nasta gang.

Har aven agnat mig at smuggelverksamhet. Fick en registreringsskylt fran en gammal skrotbil med mig, trots varningar fran skroten att det inte var helt lagligt att ta den. Men det gick vagen, jag styrde undan gransvaktens uppmarksamhet genom att ha en fet bamsekniv overst i vaskan som vi tjafsa lite om istallet. Den hangde med den ocksa, men inte i handbagaget.

Sa nu ar det bara ladda for nagra manader i Etiopien som jag hoppas ska ga snabbt, bra och trevligt.

Alla dar hemma - jag saknar er och ser garna fram emot att se er snart.

Nar jag inte har nagot att gora passar jag pa att fylla passet med ett nytt land. Lilla puttelandet Djibouti blev det. Jag och Johannes ar har over helgen och relaxar lite vid Roda Havet. Efter att ha hittat ett bra hotel och borjat anpassa oss till en ny valuta borjar vi trivas. Kakade ute igar for typ en tjuga, riktigt trevlig personal och skon gatukrogsatmosfar.

Kvallen bjod pa samtal med en snubbe fran Somalia och en fran Malawi. Man moter verkligen mycket folk ute och utbyter kultur och tankar.

Drar tillbaka till Etiopien pa tisdag for att ge projektet en ny chans.

Hear Ya

Vet inte om jag genomgatt en mindre depression pa grund av Lariam, eller om det ar en kombination av detta och bristen pa stimulerande sysslor. Men jag borjar ma battre, rent pyskiskt, och kommer ta med mig en del lardomar.

Tack alla som bett och visat omtanke under sista veckorna, fortsatt garna.

Just nu pysslar jag med att hitta nagot att gora, som bade PMU, jag och ovriga parter kan godkanna. Det finns kanske nat snart.

Funderar lite pa hur lange jag ska stanna, inser att det inte ar ett tvang att stanna 6 manader, men att det skulle vara kul att stanna nagra till. Hemma till jul??

Eller sa kanns det i alla fall. Oavsett sa kommer jag komma hem till sist med en helt annan historia an vad jag trodde nar jag akte.

Idag har jag atminstone haft premiar med nagot som jag vantat med alltfor lange. Jag tog mig en helkroppsmassage pa Hilton Hotel. Nan som hakar pa denna tradition med jamna mellanrum nar jag kommer hem?

Dagarna gar, fortfarande langsamt, men de gar. Har forutom mina kanslomassiga tveksamheter dragit pa mig det obligatoriska magproblemet. Men det kanns som mitt minsta problem.

I arlighetens namn ar saker och ting inte kul nar inget verkar handa, och jag enbart sitter pa fragetecken. Jag har minst tva veckor till innan det MOJLIGEN kan bli nagot. Ni kan kanske gissa i vilka banor jag funderar. Jag fragar mig vad tanken ar?

Sitter nu i sodra Etiopiens parla Awassa. Vacker stad, som jag nog kommer upptacka mer av allteftersom.

Sista veckan har varit nagot av en berg-o-dalbana, rent kanslomassigt. Varje dag genomgar jag fasen jag-vill-harifran till jag-alskar-det och allt daremellan. Tyvarr verkar projektet jag ska vara med i vara i en langsam uppstart med valdigt oklara direktiv.

Dock finns andra alternativ pa plats, men allt tar tid att genomfora. Sa jag sitter och vantar pa att aktiveras. Detta tar pa talamodet, tiden gar segt.

Varst ar morgonen, nar jag vaknar ifran att ha dromt om Sverige. Det ar jobbigt att ga upp nar man inser att man inte har Sverige runt hornet. Jag borjar tro att Guds tanke med denna resa ar att lara mig att uppskatta allt det goda jag har dar hemma, sa jag far ta dag for dag.

Ser fram emot dagarna som jag har kvar har, men ocksa den dagen da jag far trampa svensk mark igen. Se alla jag kanner och fika pa stan.

Bilder hoppas jag nan gang fa till pa internet, men det ar segt sa jag vet inte. Det