Maury Chaykin
MAURY CHAYKIN 1949-2010Jag tycker om att minnas människor, det känns alltid konstigt att de plötsligt intë längre finns, att inte längre kunna lägga mer till tiden. Men desto mer kan deras minne ge nya avtryck, nya upptäckter och liv i gamla sådana. Maury Chaykin togs alldeles för tidigt, en av många sköna birollara i filmens värld. Alltid där för att förgylla och hamna i stjärnornas skugga. Maury var inte Hollywood kär utan jobbade mer i sitt, som vuxen, hemland Kanada.
Detta är värt att se.
Dansar med vargar: Minnesvärd som den som beordrar Costner sin postering. Dessutom kissar han på sig.
Sanna lögner: Samarbete med Atom Egoyan, som han jobbade för i Den gode mannen (som jag inte sett tyvärr). Detta är en helt klart sevärd thriller med sensuella undertoner.
WarGames: Är väl en klassisk 80-tals rulle med Matthew Broderick. Kul för dess numera uråldriga datoriserande intrig.
Mystery, Alaska: Helt ok hockeyfilm med Russell Crowe. Småmysig inte mer.
Owning Mahowny: Främst kanske för Phillip Seymour Hoffman. Men Maury är ju med på ett hörn.
Som de flesta birollara lyckas han med bedriften att man knappt kommer ihåg hans prestationer, men varje gång han dyker upp ler man med glädje. För man vet att det är tryggt. Sen gömmer dem sig i den osynliga världen bakom stjärnan.
Sov så gott Maury.
Resan framåt.
Är det bara jag, eller rinner tiden ifrån. Det känns som att det var igår man tog ett beslut, ett beslut om att ändras, men det var länge sedan, så länge sedan. Vad gör jag med tiden? Den passerar, som pendeln på perrongen. Utan att stiga på vandrar jag bara längs med och ställer mig på ytterkanten och undrar var spåret slutar.
När inte orken räcker till söker jag de tillfälliga kickarna, det som får sätta färg för stunden, men som många gånger inte upplevs som så viktiga eftersom jag ständigt missar det väsentliga.
Jag har en hel del tankar om min framtid, och andras. Men jag undrar om den kommer bli så annorlunda som jag hoppas, eller om den kommer vila i samma osäkra sökande som nu.
Samtidigt som jag undrar så ger människor runt omkring mig pondus, kraft och inspiration. Från oväntade håll dyker peppande ord upp, iaktagelser som vittnar om att jag faktiskt förändras. Jag tackar för dessa människor, många av dem på jobbet.
Men ibland är det svårt att ta steg framåt, att lämna missade chanser bakom sig, för allt man kan ta med sig på resan är ju erfarenheterna. Det är antagligen värt att hoppa på tåget.
När inte orken räcker till söker jag de tillfälliga kickarna, det som får sätta färg för stunden, men som många gånger inte upplevs som så viktiga eftersom jag ständigt missar det väsentliga.
Jag har en hel del tankar om min framtid, och andras. Men jag undrar om den kommer bli så annorlunda som jag hoppas, eller om den kommer vila i samma osäkra sökande som nu.
Samtidigt som jag undrar så ger människor runt omkring mig pondus, kraft och inspiration. Från oväntade håll dyker peppande ord upp, iaktagelser som vittnar om att jag faktiskt förändras. Jag tackar för dessa människor, många av dem på jobbet.
Men ibland är det svårt att ta steg framåt, att lämna missade chanser bakom sig, för allt man kan ta med sig på resan är ju erfarenheterna. Det är antagligen värt att hoppa på tåget.
