jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Så idag kom beskedet man väntat på, Dennis Hopper 74 år, har avlidit efter en tids sjukdom. En av de mer originella och färgstarka skådespelarna i Hollywood. Hans privatliv, liksom karriär (kanske p.g.a hans privatliv), gick upp och ner. Men utan tvekan satte han sin prägel. Han gav oss ffa vridna karaktärer, psykopater och andra konstiga lustigkurrar. Ofta over-the-top, alltid underhållande. Visst blev det mycket skit mellan varven, men oavsett produktion så kunde man lita på Hopper att vara underhållande (inte alltid bra).

Så här kommer då min tio-i-topp på Dennis Hopper-filmer.

1. The Indian Runner - Sean Penns starka film om två bröder, den ena trygg familjefar, den andre troublemaker. Hopper i biroll. Men se den för alla inblandade däribland underskattade David Morse. Viggo Mortensen i tidig huvudroll.

2. Speed - En given klassiker. Dennis Hopper kör sin skurkpersona med briljans. Helt galen. Sen behöver vi inte bry oss om Keanu Reeves och Sandra Bullock.

3. Red Rock West - Hopper mot Cage ute på amerikanska vischan. Tät, spännande thriller med bra lir.

4. True Romance - Tarantino skrev manus och den har klassisk ordväxling mellan Hopper och Christopher Walken.

5. Apocalypse Now - En sån given film att jag borde skärpa till mig och se den igen.

6. Sleepwalking - Drama från 2008 med Hopper som hårt uppfostrande pappa som nu möter sitt barnbarn. Lågmält, kargt men välspelat.

7. Der amerikanische freund - 70-tals film med Hopper som obehaglig Tom Ripley.

8. Elegy - Strålande skådespel av Kingsley, Cruz och Hopper.

9. Flashback - Hopper är bara hippiegalen. Se den!!

10. Waterworld - Costner och Hopper, och det funkar bra med det.

Vad ni än gör se inte Tycus. Skitskitskitskit.

Ok, vad brukar jag tycka om denna man. Antagligen ingenting, men om jag förknippar honom med något så är det feta shades och hybris. Jag har aldrig lyssnat mycket på U2, men erkänner gärna att de ha några bra låtar däromkring Joshua Tree. Jag har bara, i förbifarten, sett dem röna medial uppmärksamhet, fyllt arenor och haft en ledare som ska rädda världen. Så jag är inte rättvis att döma ut dem.

OM nu mannen som vi känner som Bono lider av hybris, så är det banne mig helt rätt hybris. Det han säger i detta korta tal är så rätt, så viktigt, och får mig att undra hur många dagar på ett år jag egentligen tänker på någon annan än mig själv.

Så låt han ha hybris Jona. Brillorna kan vi diskutera nästa gång.

Bengt Westerberg kan ta och skita ner sig. Var det ända (dåligt skämt) jag kände i morse.

Melodifestivalen gavs heder åt att inneha ett av de bästa banden där ute. Eller så skändade Pain of Salvation sig själva. Jag vet inte, och tycker inget om det nu. Skitbra musik gör dem iaf. Nu är del 1 av Road Salt ute, och det låter 70-tal, minre metal mer lugn och kanske bättre än tidigare släppet Scarsick.

Spotify

Idag 17.30 blev jag medlem i 7Ehimlen. Jag är väl som de flesta andra, jag vill inte leva själv hela livet. Så jag tänkte kolla läget. Det kändes lamt.

17.45 gick jag ur som medlem av 7EHimlen. Sådan livskris har jag inte.

Ibland växlar saker snabbt, och en dag kan innehålla både depp, skratt, depp igen och avsluta på topp. Kanske att jag ofta lurar mig själv med dessa svägningar och nånstans tappar bort det väsentliga. Att njuta. Jag har ganska lätt för att fokusera på saker som INTE är som JAG vill.

Idag har varit en dag då jag i min ensamhet och tillsammans över en bit mat med den äldre generation, min familj och min närmaste vän, fått lov att tänka igenom. Känna att det finns ett syfte med mycket, att allt inte är en dans efter min pipa utan att jag måste anpassa mig efter livets rullningar.

Vi har många i min närmaste krets på sistone fått uppleva hur livet kan förändras drastiskt. Vi får lov att ta vara på det, tills den dag då vi är hemma. Antagligen har vi då en resa bakom oss som är värd att berätta om för pappa.

Ok, jag och Samuel har fått in en rutin. Det går ut på att vi innan vi somnar frågar oss själva en sak. "-Ska vi klämma ett avsnitt Boston Tea Party innan vi somnar?"

"-Ja det gör vi".

Vi småflinar oss igenom avsnitt för avsnitt och skrattar högt titt som tätt. Igår fick vi lära oss ett fantastiskt practical joke av George Clooney. Så se slutet på denna, George Clooney vs Noah Wyle och början på denna The Big Turd. Det är så man gör dem.

Undrar nu bara vad Samuel och jag ska hitta på efter alla avsnitt?, men kanske jag flyttat då.

Så fick jag det gjort, min avstämning inför församlingen. Min chans att försöka summera intrycken av Etiopien. Jag ville ta tillfället och ge av det jag fått, och utmana, och kanske provocera lite lagom här och där. Sällan har jag känt mig mer bekväm med att tala inför folk, för denna gång stod Gud bakom mig till hundra procent.

Det gjorde att 2,5 timmars sömn kunde maskeras, att nervositet enbart sporrade och att budskapet inte blev mitt utan Hans.

Utmaningen står dock kvar, inte var detta ett avslut. Livet fortsätter och det jag lärt ska väl resultera i något?

Natasha Illum Berg är imponerande. Vilket liv. Nu är inte jakt min grej kanske, men skulle jag ha mod så skulle livet ute i det vilda vara lockande. Tänk att tappa världen ett tag, skapa sig en ny en mer naturnära. Jag skulle nog tycka om det, om inte annat för en stund. Men mest imponerad över Natasha är jag för att hon gör det ensam. Starkt. Jag läste först om henne i den lite mer utförliga artikeln i Filter, kolla gärna upp den.

Det känns mest konstigt. Att behöva gå till kyrkan för att säga hej då. Till någon man minns men inte träffat på sistone. När tiden stannar för tidigt känns allting fel, ingenting kan förklara riktigt varför. Känslan av att inte kunna skapa fler minnen av honom.

Men nån gång där framme syns man väl igen.

Durkslaget here I come!!! Så fett najs att käka fint, jag är rik, och ödmjuk.

Tänkte försöka lägga upp lite spellistor framöver på Spotify. En om dagen är ju ett högt mål, men kan gå. Spotify är ju typ världens bästa program, så underbart att bara slå på och låta en själv upptäcka ny musik hela tiden.

Senaste upptäckten Blueneck, post-rock från England.

Du som har bra musiksmak får ju gärna dela med dig av dina listor, så kan man ju upptäcka saker tillsammans.

Börjat gräva (eller skumma på ytan) på indierockens värld. Särskilt brittisk/skottsk sådan. The Unwinding Hours, The Twilight Sad, Idlewild, The National, North Atlantic Oscillation m.m.

Nån som har bra tips?

Igår var det fest med tema 90-tal. Själv smet jag in som en bratwannabe med smygpolitiskt tveksamma åsikter. Tänk Ny Demokrati 1991. 90-talet var det år jag växte upp, då pratar jag kanske främst biologiskt. Puberteten slog till och allt det där. Mognaden kanske dröjde:)

Men hur man ser på det så är 90-talet mitt decennie, mitt tonår. Inte vet jag om jag minns allt med nostalgiska känslor, mycket känns fortfarande så nära (men ändå ganska långt ifrån), men ungdomens skimmer väntar lite till.

Jag är helt ärlig när jag säger att mitt tonår i mångt bestod av larv, omognad och ett skämtsinne att inrama allt med. Jag vet inte, men kanske att det ändå skapade en del av det jag är idag.

Annars hade jag hand om en filmquiz igår, i egenskap av filmnörd. Jag ska dock erkänna att jag inte klassas som filmnörd a la arty-farty utan snarare en mainstreamtittare med fäblesse för att se allt, och det innebär mycket skit. Sen är jag grym på namedropping vilket får mig framstå som extremt kunnig.

Ja, iaf, jag fick lust att lista 90-talets bästa/sämsta filmer enligt mig. Och märk väl att toppen består inte av finkultur. Ingen inbördes ordning.

1. Ravenous
2. Sleepy Hollow
3. American History X
4. The Big Lebowski
5. Braveheart
6. De misstänkta
7. Heat
8. Seven
9. Dansar med vargar
10. Terminator 2
11. Dum & dummare
12. Nyckeln till frihet
13. Den galopperande detektiven (ok, det kanske inte ÄR en femma, menmen)
14. Schindler's List
15. Bram Stoker's Dracula
16. Tombstone
17. När lammen tystnar

Och så de sämsta..i ganska begränsat urval

Corrupt, The Wrecking Crew, Wild Wild West, Reine & Mimmi i fjällen, Mallrats, Nemesis III, Double Dragon, Lust, Polisskolan 7, Rocky 5, Super Mario Bros, Crazy Six, Superstar m.m.