Skönt

Så fick jag det gjort, min avstämning inför församlingen. Min chans att försöka summera intrycken av Etiopien. Jag ville ta tillfället och ge av det jag fått, och utmana, och kanske provocera lite lagom här och där. Sällan har jag känt mig mer bekväm med att tala inför folk, för denna gång stod Gud bakom mig till hundra procent.

Det gjorde att 2,5 timmars sömn kunde maskeras, att nervositet enbart sporrade och att budskapet inte blev mitt utan Hans.

Utmaningen står dock kvar, inte var detta ett avslut. Livet fortsätter och det jag lärt ska väl resultera i något?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0