Sweet weekend.
En riktigt skon helg har passerat. Sa sjukt gott att ibland bara bjuda in vanner och sen lata dagarna ta oss vart den vill. Tre svennebananer visiterade mig i Wondo over helgen. Inte mer an ratt, eftersom jag valdgastat dem i Addis flertalet ganger.
Tillsammans utgjorde vi ett overhangande faranji-inslag i den etiopiska djungeln. Aven har ar det kul att leka mongoloid, vandra i bergen, njuta av ett varmt bad, ata gott och daremellan hinna diskutera livsvasentligheter.
Jag uppskattar detta, att for en stund stanga av Sverige och latsas som att det inte finns, iaf inte mycket. Det ar en speciell kansla, och kanske svar att beskriva, nar jag sitter bakom ett hastarsle (jag vet att jag namner dessa ofta) och skumpar fram langs med dammiga vagar, och overallt ropar barn efter en, pockar pa uppmarksamheten, samtidigt som man diskuterar om det heter "trock" eller "tryckte". Mitt i allt inser man att man faktiskt ar har, inte i Sverige, att man gor allt detta sa manga mil ifran, att ens vardag inte riktigt existerar langre. Man har skapat sig en alternativ sadan, en rad tillfalliga rutiner som en dag kommer suddas ut for att aterga till det tidigare - eller??
Vi ar manga overens har, radslan finns att komma hem och upptacka att detta skulle vara sant. Att allt bara skulle aterga till det vanliga. Att allting bara blev en parentes. Usch! fick deja vu, har jag skrivit detta forrut?? Ja, oavsett sa ar det lika sant idag som da.
Men jag far inte veta forran jag kommer hem, och makten ligger val i mina hander?
Tillsammans utgjorde vi ett overhangande faranji-inslag i den etiopiska djungeln. Aven har ar det kul att leka mongoloid, vandra i bergen, njuta av ett varmt bad, ata gott och daremellan hinna diskutera livsvasentligheter.
Jag uppskattar detta, att for en stund stanga av Sverige och latsas som att det inte finns, iaf inte mycket. Det ar en speciell kansla, och kanske svar att beskriva, nar jag sitter bakom ett hastarsle (jag vet att jag namner dessa ofta) och skumpar fram langs med dammiga vagar, och overallt ropar barn efter en, pockar pa uppmarksamheten, samtidigt som man diskuterar om det heter "trock" eller "tryckte". Mitt i allt inser man att man faktiskt ar har, inte i Sverige, att man gor allt detta sa manga mil ifran, att ens vardag inte riktigt existerar langre. Man har skapat sig en alternativ sadan, en rad tillfalliga rutiner som en dag kommer suddas ut for att aterga till det tidigare - eller??
Vi ar manga overens har, radslan finns att komma hem och upptacka att detta skulle vara sant. Att allt bara skulle aterga till det vanliga. Att allting bara blev en parentes. Usch! fick deja vu, har jag skrivit detta forrut?? Ja, oavsett sa ar det lika sant idag som da.
Men jag far inte veta forran jag kommer hem, och makten ligger val i mina hander?
Kommentarer
Postat av: Elli
Så sant så sant. Och det heter TRYCKTE!
Postat av: Johanna
Med tillgång till bra internetuppkoppling kan man googla fram mycket trevligt...
Det är konstigt att vara tillbaka här, där allt är precis som det alltid har varit, och samtidigt veta att alla ni andra är kvar. Helt plötsligt blev Etiopien overkligt istället för Sverige.
Njut av de veckor du har kvar! Sverige finns fortfarande, jag har kollat.
Trackback
