jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Ibland ar det sa himla bokigt. Man forstar inte sig sjalv, varlden eller Gud (om han finns). Hade iaf en riktigt trevlig dag igar i Addis tillsammans med svenska vanner.

Det enda jag vill ar val att komma hem till sist och kanna att denna resa inte blir en parentes i livet. Jag satte en punkt nar jag drog, nu ar jag pa nytt stycke. Det maste ge nagot, de maste resultera i nagot.

Manga samtal har har handlat om vad man saknar. Listan kan bli lang, men kan ocksa bli kort.

Jag saknar -

Att kunna ge mig ut pa milslingan
Att sitta pa jobbet och tjata
Att gomma sig i biomorkret, och fly verkligheten
Att ga ut pa stan och fika med en (eller flera) god van
Att kanna sig hemma
Att kora bil
Att dra till bibblan och bladdra lite i en tidning
Att kunna ga ut till en park och bara vara
Att andas frisk, svensk, avgasfri luft
Att sova i min egen lagenhet
Att ga uppfor, eller nerfor Drottninggatan
Att kanna igen sig
Att vakna upp till en perfekt snoig vinterdag

Jag saknar -

Svaret pa vad som ar meningen