Musik
Musik är oerhört kul, särskilt när man upptäcker nytt. När ens smak utvecklas och hittar nya vägar att vandra på. Enda nackdelen är väl att man blir så illa tvungen att köpa nya skivor. Så en ny hög av kvalité damp ner häromdan och nu har de alla genomgått en lyssning. Fler kommer det att bli.
Fair to Midland , "Fables from a Mayfly: What I Tell You Three Times is True" (2007) - Helt klar min favorit än så länge, denna har snurrat varmast. Skönt drivig alternativ rock (men jag ska inte försöka mig på att genreklassificera). Den sparkar iväg med dunderlåten "Dance of the Manatee" och därefter är det full rulle så gott som hela skivan. Vad jag vet bandets enda skiva.
Dredg , "Catch Without Arms" (2005) - Den alternativa rockscenen är min nya fåra och Dredg känns som en trevlig ny bekantskap. Enklare och rakare än mycket annat jag har, men inte utan sina finurligheter.
Kaddisfly - "Set Sail the Prairie" (2006) - Denna skiva har ännu inte fått en ordentlig genomlyssning, vilket den ska få idag på förmiddagen medans jag vandrar utomhus. Men av de jag hört är det rock med känsla och uppfinningsrikedom. Ett litet halvfult konvolut bara.
Oceansize - "Frames" (2007) - Denna behöver ordentlig lyssning innan den sätter sig. Men av de jag fått hittils verkar detta vara den perfekta blandning av gammalt/nytt. Progressivt, rockigt, meckigt och brittiskt. Klanderfritt musicierande och långa låtar med härliga mixar av suggestiva instrumentalpassager till benhårt riffande. Måste kolla upp backkatalogen också.
Kent - "Du & jag, döden" (2005) - Time for me to atone!! Många år stod jag för anti-Kent budskapet. Förstod inte tjusningen, fattade inte galoppen. Men man mognar och man finner nya känslor att må av. Denna skiva fastnade nu i hjärnan med låtar som "Den döda vinkeln" och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Även solen har sina fläckar, jag hade fel.
Anathema - "A Natural Disaster" (2003) - Hade inte hört nåt av detta band innan jag fick denna skiva. Visste att de startat som ett doom metal band men utvecklats mot ett lite mindre doomigt band. En sångare som inte riktigt lyckats förmedla de stora känslorna som de nog vill men med en del låtar som har en skön framkallande mässande stämning. Men som helhet inget man lyssnar på sådär rakt av.
Frost - "Experiments in Mass Apeal" (2008) - Jem Godfrey släppte för några år sedan detta projekts första skiva, och bjöd på förstklassig progressiv rock med hårdrocksinslag här och där. Dessutom märkbart influerat av Godfreys mer poppiga huvudsyssla som hitmakare. Dock har den skivan fallit i dammet i min skivsamling och inte fått de lyssningar den förtjänar. Denna skiva känns spontant inte lika välproducerad (av någon outgrundlig anledning). Men det kan bli tillfälle till att upptäcka en gammal goding.
Ark - "Burn the Sun" (2001) - Nej, "The Ark" är inget jag lyssnar på utan detta är projekt/bandet med liknande namn startat som trio med sångaren Jörn Lande i spetsen. Numera nerlagt efter denna svanesång. Vi snackar här intrikat progmetal med rivjärnet Lande på sång. Melodiskt och tveklöst intressant. Bara inte sådär lättlyssnat i alla lägen.
Votum - "Time Must Have a Stop" (2008) - Polskt prog-metalband kan vara högintressant eftersom Polen har lyckats producera en del kvalité på sista tiden, främst då i form av "Riverside". Detta hamnar inte så långt efter men har tre stora nackdelar. En dålig produktion, brist på låtar som fastnar och en bristande relation till det engelska språket. Men ger man den några spinn så kanske mer fastnar.
Sieges Even - "The Art of Navigating by the Stars" (2005) - Sieges Even är ett namn jag som proggare dykt över många gånger. De startae på 80-talets slut som ett mer tekniskt progmetal band. Har ej hört nåt av deras tidiga material. Sen försvann dem i åtta år för att sedan göra comeback med denna. Här är det inte teknisk prog-metal av det gamla slaget. Men att de kan sina instrument står klart, och kanske att det faller i fällan som så många proggare gör. De försöker visa på teknisk skicklighet istället för att satsa på mer lättlyssnade passager. För några år sedan hade jag säkert älskat skivan, nu lägger den sig i högen av mellanalbum.
Så nu väntar jag bara på Steven Wilsons skiva "Insurgentes, sen har jag fått mitt för ett tag. Men jag är lite sugen på att upphitta skivor med The Amber Light och börja rota i den alternativa prog-rockscenen.
Fair to Midland , "Fables from a Mayfly: What I Tell You Three Times is True" (2007) - Helt klar min favorit än så länge, denna har snurrat varmast. Skönt drivig alternativ rock (men jag ska inte försöka mig på att genreklassificera). Den sparkar iväg med dunderlåten "Dance of the Manatee" och därefter är det full rulle så gott som hela skivan. Vad jag vet bandets enda skiva.
Dredg , "Catch Without Arms" (2005) - Den alternativa rockscenen är min nya fåra och Dredg känns som en trevlig ny bekantskap. Enklare och rakare än mycket annat jag har, men inte utan sina finurligheter.
Kaddisfly - "Set Sail the Prairie" (2006) - Denna skiva har ännu inte fått en ordentlig genomlyssning, vilket den ska få idag på förmiddagen medans jag vandrar utomhus. Men av de jag hört är det rock med känsla och uppfinningsrikedom. Ett litet halvfult konvolut bara.
Oceansize - "Frames" (2007) - Denna behöver ordentlig lyssning innan den sätter sig. Men av de jag fått hittils verkar detta vara den perfekta blandning av gammalt/nytt. Progressivt, rockigt, meckigt och brittiskt. Klanderfritt musicierande och långa låtar med härliga mixar av suggestiva instrumentalpassager till benhårt riffande. Måste kolla upp backkatalogen också.
Kent - "Du & jag, döden" (2005) - Time for me to atone!! Många år stod jag för anti-Kent budskapet. Förstod inte tjusningen, fattade inte galoppen. Men man mognar och man finner nya känslor att må av. Denna skiva fastnade nu i hjärnan med låtar som "Den döda vinkeln" och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Även solen har sina fläckar, jag hade fel.
Anathema - "A Natural Disaster" (2003) - Hade inte hört nåt av detta band innan jag fick denna skiva. Visste att de startat som ett doom metal band men utvecklats mot ett lite mindre doomigt band. En sångare som inte riktigt lyckats förmedla de stora känslorna som de nog vill men med en del låtar som har en skön framkallande mässande stämning. Men som helhet inget man lyssnar på sådär rakt av.
Frost - "Experiments in Mass Apeal" (2008) - Jem Godfrey släppte för några år sedan detta projekts första skiva, och bjöd på förstklassig progressiv rock med hårdrocksinslag här och där. Dessutom märkbart influerat av Godfreys mer poppiga huvudsyssla som hitmakare. Dock har den skivan fallit i dammet i min skivsamling och inte fått de lyssningar den förtjänar. Denna skiva känns spontant inte lika välproducerad (av någon outgrundlig anledning). Men det kan bli tillfälle till att upptäcka en gammal goding.
Ark - "Burn the Sun" (2001) - Nej, "The Ark" är inget jag lyssnar på utan detta är projekt/bandet med liknande namn startat som trio med sångaren Jörn Lande i spetsen. Numera nerlagt efter denna svanesång. Vi snackar här intrikat progmetal med rivjärnet Lande på sång. Melodiskt och tveklöst intressant. Bara inte sådär lättlyssnat i alla lägen.
Votum - "Time Must Have a Stop" (2008) - Polskt prog-metalband kan vara högintressant eftersom Polen har lyckats producera en del kvalité på sista tiden, främst då i form av "Riverside". Detta hamnar inte så långt efter men har tre stora nackdelar. En dålig produktion, brist på låtar som fastnar och en bristande relation till det engelska språket. Men ger man den några spinn så kanske mer fastnar.
Sieges Even - "The Art of Navigating by the Stars" (2005) - Sieges Even är ett namn jag som proggare dykt över många gånger. De startae på 80-talets slut som ett mer tekniskt progmetal band. Har ej hört nåt av deras tidiga material. Sen försvann dem i åtta år för att sedan göra comeback med denna. Här är det inte teknisk prog-metal av det gamla slaget. Men att de kan sina instrument står klart, och kanske att det faller i fällan som så många proggare gör. De försöker visa på teknisk skicklighet istället för att satsa på mer lättlyssnade passager. För några år sedan hade jag säkert älskat skivan, nu lägger den sig i högen av mellanalbum.
Så nu väntar jag bara på Steven Wilsons skiva "Insurgentes, sen har jag fått mitt för ett tag. Men jag är lite sugen på att upphitta skivor med The Amber Light och börja rota i den alternativa prog-rockscenen.
Kommentarer
Trackback
