Veckans skivor


Yeasayer - Odd Blood. Experimentell indierock som blandar lite friskt med ljuden. Just nu gillar jag denna, deras senaste mer än debuten "All Hour Cymbals".


Khoma - A Final Storm. Finns inte ett svagt spår på denna platta. Det är sååå fruktansvärt bra. Postmetal kallas det ja.


Gus Black - Autumn Days. Denna hänger kvar den med. Men jag vill hitta ny songwriter, tips?


The National - High Violet. Om det är nån därute som följer mina musiklistor så kommer denne någon få stå ut med att denna skiva ligger kvar ett tag. Det är senaste månadens bästa upplevelse.


Kele - The Boxer. Kele Okereke från Bloc Party satsar solo under tiden huvudbandet har paus. Då drar det ännu tydligare mot dansgolvet och mindre åt rocken. På gott o ont. Men han sjunger fantastiskt.


Oceansize - Frames. Vi kan enkelt säga att detta är världens bästa band, ja vi kan göra det. Både teknisk briljans, melodier av högsta klass och lättlyssnat. Det går inte sluta lyssna när man väl börjat. I år väntar ny skiva, men ta denna så länge...eller någon av de andra tre albumen, eller EP:na. Vad som helst.


The Automatic - Not Accepted Anywhere. Veckans rockskiva skulle man kunna säga. Driv och tempo rakt igenom. Nyligen släppt sin tredje fullängdare, "Tear the Signs Down". Låter lite mognare, lite mer indie. Båda funkar.


The Radio Dept. - Clinging to a Scheme. Sommarsvalka, avslappning och The Radio Dept. Ingen ska bort.


White Lies - To Lose My Life. Att så unga killar kan låta så deprimerande tål kanske att diskuteras. Att deras musik möjligen inte är banbrytande också. Men det är ju bra och det räcker ju oftast. Lite död för att leva gott kanske.


Julian Plenti - Julian Plenti Is...Skyscraper. Julian Plenti huserar i vanliga fall i spetsen för Interpol. De har jag inte fastnat för ännu, men kanske efter detta att det är värt en tur till. Lagom bra indierock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0