Veckans skivor


Gus Black - Autumn Days
. Indie-songwriter Gus Black lyckas förmedla känslan av att bara njuta av livet. Det känns folkligt, så det var en perfekt artist att somna på Nyhem till.


Khoma - A Final Storm. Fortsatt lysande musik för tidiga vandringar, ensam mot jobbet (plus en kvinna i blå tweedjacka). Även skivan "The Second Wave" har rullat runt i lurarna.


Robyn - Body Talk, Pt 1. Inte helt väntat att jag slänger in en dance-skiva bland toppen men Robyn kräver ett undantag, och kanske en väg in i nya musiklandskap? Låten "Dancing on My Own" ger goda vibbar och att två till album under året är på g ger mersmak av förväntningar.


William Fitzsimmons - Derivatives. Remixer från albumet "The Sparrow and the Crow". Fizsimmons mjuka stämma passar perfekt med elektroniska beats av de mer subtila slaget. Detta är nog det skönaste för öronen just nu.


Pain of Salvation - Road Salt One. Pain of Salvation från Eskilstuna har länge varit ett av mina favoritband på den progressiva rockscenen. Med ett äkta genuint och innovativt sound har det etablerat sig starkare för varje skiva. Mästerverket "Remedy Lane" kvarstår som min favorit men med nya Road Salt (första skivan av två, nästa kommer i höst) ger dem ett kvalitetssläpp. Det är inte mycket hårdrock kvar, utan starkt rotat i 70-talsrock och lugnare framtoning, mer avskalat. Låten "Sisters" är makalöst vacker.


Broken Social Scene - Forgiveness Rock Record. Kanadas indiesupergrupp har gjort en skiva som tar sin tid att sätta sig in i. Allt är inte bra, en del splittrat. Men melodierna i "World Sick" och "Sweetest Kill" fungerar alldeles utmärkt.


The National - High Violet. Går inte att undvika just nu.


Jonathan Johansson - En hand i himlen. Skivan börjar och slutar på topp. Kanske borde studera texterna lite mer, för de borde vara intressanta. Vi talar ändå om tankar om tro, något jag delar med så många andra att det vore dumt att missa nån som satt ord på det.


North Atlantic Oscillation - Grappling Hooks. Detta är knepigt, mycket knepigt. Men imponerande i all sin icke lättillgängliga status. Kan nog bli nåt.


The xx - xx. Lågmält och stundtals riktigt skön indie-electronic. Från England.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0