jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Kent - En plats i solen. Tighta skivsläpp uppskattas. Så länge det inte tummas på kvalité. Det gör inte Kent, men så här till en början känns "Röd" som en skiva jag hellre återvänder till än att ligga och dra mig i en plats i solen. Men fortfarande, det är Kent, det är bra.


Neal Morse - Testimony. Jag köpte denna skiva när den släpptes 2003 enbart för att Mike Portnoy satt bakom trummorna. Sen dess har Neal Morse varit en personlig favorit. Detta är inte bara en tekniskt briljant skapelse men musiker på topp, det är inte bara delikat prog-rock. Det är en mans ärliga vittnesbörd om hans väg till Gud. Vilket gör skivan mer personlig. Soloalbumena har fortsatt spottas ut, men ingen slår denna.


Kyte - Dead Waves. Jag tycker detta är helt makalöst vackert. Ambient post-rock, eller vad sa jag förra gången? Debutalbumet har jag börjat lyssna in mig på, men just nu räcker denna länge.


Editors - The Back Room. Brittisk indierock som jag äntligen tog tag i. Detta är bra, lite som White Lies, men inte såå dystert. Senaste plattan "In this Light and On this Evening" är inte lika välljudande. Men det finns något med brittiska band, det är säkert.


MGMT - Oracular Spectacular. Här har vi pop som blandar de moderna dansrytmerna med 70-tal och diverse annat. Det funkar väldigt bra att glida runt med i öronen. Låten "Kids" är nog höjdpunkten".


The Twilight Sad - Fourteen Autumns & Fifteen Winters. Vi flyttar lite mer norrut än The Editors, upp till Skottland. Här bres det på ordentligt med dialekt och skotsk stämning. Det är lite lagom sublimt, men det fastnar inte helt. Känslosamt med samtidigt lite långt borta.


The Automatic - Tear the Signs Down. Senaste skivan och det är riktigt trevlig rock. Lite mindre av de punkigare framtoningarna på debuten, lite mer indie. Det gillar jag.


William Fitzsimmons - The Sparrow and the Crow. Underbart.


The National - High Violet. Ok, lyssnandet börjar minska, det finns ju så mycket annat också. Men den passar perfekt när som helst särskilt på morgonkvisten.


The Notwist - The Devil, You + Me. Detta klassas som tysk indie rock. Trevlig indie rock med de små medlena som största tillgång.