Gaah!
Det är ju inte så svårt, att leva. Oftast räcker det ju med att vakna och gå upp och så rullar saker igång och tuffar på. Inte sällan i samma spår som dagen innan. Det känns ju tryggt. Men olidligt tråkigt också...ibland. Kanske frustrerande.
Ungefär varje dag funderar jag på vart jag är på väg, vilka mål som jag bör uppnå, men ffa vilka jag vill uppnå. Eller så kanske jag ska tänka tvärtom?
Satt ikväll efter arbetspasset och pratade med en kollega. Vi gled in på min resa till Etiopien. Det märks ibland att en del är imponerade över att man gjorde det. I detta fall märktes också en genuin vilja att försöka förstå hur det påverkat mig. Riktigt kul att prata. Jag är inte ensam om att fundera hur livet levs, hur det enkla livet som går i hjulspår skulle kunna bli lite mer komplicerat, men också överraskande och fyllt med mening.
Inte det att allt som inte innefattar tropikskjortor, fattiga barn, lergolv, begränsade biståndspengar och svett, automatiskt är att förbise, inte värt att sträva efter. Nej, bara det att livet kanske har mer att bjuda?
Jag, jag vill ha mer, jag vill fortsätta utmana mig och mitt sätt att vara, mitt sätt att sparka igång dagen.
Jag är trött på när mikromat, schampoosorter, färg på tapeter och lönekuvert är det mest väsentliga som finns. När man inskränker sig till att bara se så långt som sin egen spegelbild, ligger håret rätt? Jag vill kunna bry mig mer. Jag vet att också jag är fast i det individualistiska samhället, konsumtionen och egodrivet. I det livet finns inte så mycket plats för fattigdom, svält, krig, alkoholism, socialfall, depressioner, kriser och naturkatastrofer.
Idag blev jag mäkta trött när min nya lägenhets väggar var lite smutsiga och i behov av målning. Det kommer fixas, men inte just NU. Jag blev lite småputt.
Men visst det kanske är enklare att reagera så när det är nåt jag äger. Men va fan, det är ju MINA medmänniskor.
Ungefär varje dag funderar jag på vart jag är på väg, vilka mål som jag bör uppnå, men ffa vilka jag vill uppnå. Eller så kanske jag ska tänka tvärtom?
Satt ikväll efter arbetspasset och pratade med en kollega. Vi gled in på min resa till Etiopien. Det märks ibland att en del är imponerade över att man gjorde det. I detta fall märktes också en genuin vilja att försöka förstå hur det påverkat mig. Riktigt kul att prata. Jag är inte ensam om att fundera hur livet levs, hur det enkla livet som går i hjulspår skulle kunna bli lite mer komplicerat, men också överraskande och fyllt med mening.
Inte det att allt som inte innefattar tropikskjortor, fattiga barn, lergolv, begränsade biståndspengar och svett, automatiskt är att förbise, inte värt att sträva efter. Nej, bara det att livet kanske har mer att bjuda?
Jag, jag vill ha mer, jag vill fortsätta utmana mig och mitt sätt att vara, mitt sätt att sparka igång dagen.
Jag är trött på när mikromat, schampoosorter, färg på tapeter och lönekuvert är det mest väsentliga som finns. När man inskränker sig till att bara se så långt som sin egen spegelbild, ligger håret rätt? Jag vill kunna bry mig mer. Jag vet att också jag är fast i det individualistiska samhället, konsumtionen och egodrivet. I det livet finns inte så mycket plats för fattigdom, svält, krig, alkoholism, socialfall, depressioner, kriser och naturkatastrofer.
Idag blev jag mäkta trött när min nya lägenhets väggar var lite smutsiga och i behov av målning. Det kommer fixas, men inte just NU. Jag blev lite småputt.
Men visst det kanske är enklare att reagera så när det är nåt jag äger. Men va fan, det är ju MINA medmänniskor.
Kommentarer
Trackback
