Pladder (antagligen).
Innan nat annat. Flight of the Conchords "Robots" gav mig en del garv nar jag lyssnade innan somnen tog mig och forde mig bort.
Men nu ar det snart dags att importera nagra paron till Etiopien, vilket kommer bli inte bara stortkul utan ocksa nodvandigt.
Men nar jag sitter ensam pa rummet och glor i en spegel och undrar vad jag ser, sa ser jag inte bara en EXTREMT valtranad och solbrand kropp, utan ocksa en person som om ca tva manader kommer se tillbaks pa nagot som format honom mer an vad han tror.
Ja, jag ar mer an villig att erkanna att en del saker inte blev som det var tankt, till det negativa. Jag gor ju inget konkret har, far tiden att ga, laser bocker och lyssnar igenom min iPod (snart klar). Det kan gora mig galen, det kan gora att jag saknar en del saker oerhort mycket (oproportionerligt mycket), det gor att jag undrar vad jag akte hit for.
Men innan jag akte bad jag en sak. Overraska mig. Tjenare i havet, jag fick mig en emotionell slagga rakt igenom glashushjartat. Till all nytta.
Har kommit till den insikten att oavsett vad, sa fortsatter alltid livet tills den dan Gud satter stopp. Tills dess finns en plan, en tanke. Jag vill folja den bast jag kan - aven om jag nu inte har en blekaste aning om vad det innebar.
En del saker kommer jag ta vid nar jag kommer hem, inte minst mitt overdrivna intresse att se daliga skraprullar (snart 100 sedda med Michael Madsen). Jobbet vantar, forhoppningsvis med en ny glod, som jag sa mycket saknade innan jag akte.
Andra saker har jag fatt begrava har i Etiopien, lamnat och forstatt att jag inte kommer kunna atervanda dit. Jag kommer aldrig mer vara 26, aldrig mer kunna ge mig ivag utan att ha Etiopien under skinnet.
Allt det ovriga har jag fatt ge till hogre makter. Allt kan inte jag styra, och ska inte.
Vad framtiden doljer ser man inte forran den hinner ifatt en och kraschar in i nutiden, och sa fort den gjort det har datiden blivit storre och ens erfarenhet vaxt och en mojlighet att hoppas pa nagot nytt okat. Det ar tjusningen med livet, vi kan bara se i backspegeln, men vi kan gora allt for att skapa en framtid vard att besoka.
For ovrigt ar "The Constant Gardener" (Den tragne odlaren pa svenska) en oerhort bra bok, och finns aven som film av Fernando Mereilles (Guds stad). Las och se!!!
Men nu ar det snart dags att importera nagra paron till Etiopien, vilket kommer bli inte bara stortkul utan ocksa nodvandigt.
Men nar jag sitter ensam pa rummet och glor i en spegel och undrar vad jag ser, sa ser jag inte bara en EXTREMT valtranad och solbrand kropp, utan ocksa en person som om ca tva manader kommer se tillbaks pa nagot som format honom mer an vad han tror.
Ja, jag ar mer an villig att erkanna att en del saker inte blev som det var tankt, till det negativa. Jag gor ju inget konkret har, far tiden att ga, laser bocker och lyssnar igenom min iPod (snart klar). Det kan gora mig galen, det kan gora att jag saknar en del saker oerhort mycket (oproportionerligt mycket), det gor att jag undrar vad jag akte hit for.
Men innan jag akte bad jag en sak. Overraska mig. Tjenare i havet, jag fick mig en emotionell slagga rakt igenom glashushjartat. Till all nytta.
Har kommit till den insikten att oavsett vad, sa fortsatter alltid livet tills den dan Gud satter stopp. Tills dess finns en plan, en tanke. Jag vill folja den bast jag kan - aven om jag nu inte har en blekaste aning om vad det innebar.
En del saker kommer jag ta vid nar jag kommer hem, inte minst mitt overdrivna intresse att se daliga skraprullar (snart 100 sedda med Michael Madsen). Jobbet vantar, forhoppningsvis med en ny glod, som jag sa mycket saknade innan jag akte.
Andra saker har jag fatt begrava har i Etiopien, lamnat och forstatt att jag inte kommer kunna atervanda dit. Jag kommer aldrig mer vara 26, aldrig mer kunna ge mig ivag utan att ha Etiopien under skinnet.
Allt det ovriga har jag fatt ge till hogre makter. Allt kan inte jag styra, och ska inte.
Vad framtiden doljer ser man inte forran den hinner ifatt en och kraschar in i nutiden, och sa fort den gjort det har datiden blivit storre och ens erfarenhet vaxt och en mojlighet att hoppas pa nagot nytt okat. Det ar tjusningen med livet, vi kan bara se i backspegeln, men vi kan gora allt for att skapa en framtid vard att besoka.
For ovrigt ar "The Constant Gardener" (Den tragne odlaren pa svenska) en oerhort bra bok, och finns aven som film av Fernando Mereilles (Guds stad). Las och se!!!
Kommentarer
Trackback
