Fika
Att fika är väl ändå bland livets höjdpunkter. I alla fall om sällskapet är trevligt, kaffet gott, och platsen mysig (vilket alla är relativa begrepp). Men Jaqui Holmgren, en americano och en skiva scones på Espresso House faller ändå in i rätt fack.
Vi pratade om lite allt möjligt, om min resa till Etiopien (obviously), emotionella relationer till musik, kyrkan och livet däri och därifrån.
Tänk om mycket av det man känner och brinner för skulle kunna få utlopp. Inte okontrollerat men styrt. Styrt utav att flera vill samma sak men kanske med lite olika kryddor. Jag är så trött att vi i kyrkan idag försöker laga och täta en sjunkande båt istället för att fixa en ny. En metafor som jag bjuder på.
Jag vet kanske inte hur drastiskt detta egentligen är, men kanske, bara kanske, att jag är beredd att testa. Men ensamt går det kanske inte.
Men är det verkligen bara jag som är trött på att vidupphålla traditioner, att passa in i mallar och att hela tiden gå till en kyrka, dess verksamhet och dess vision och bara uppleva det tråkigt....så in i norden tråkigt, skittrist.
Jag får väl lov att sjunka in lite till, men hoppas att framtiden har överraskningar att ge, positiva och att historien har insikter som vi kan ta. Erkänna vad som gått fel och gå vidare.
Tills dess njuter jag av mina nya röda dojor, ny musik på Spotify (kolla upp Monty Are I, alla rockers) och ett jobb att återvända till.
Vi pratade om lite allt möjligt, om min resa till Etiopien (obviously), emotionella relationer till musik, kyrkan och livet däri och därifrån.
Tänk om mycket av det man känner och brinner för skulle kunna få utlopp. Inte okontrollerat men styrt. Styrt utav att flera vill samma sak men kanske med lite olika kryddor. Jag är så trött att vi i kyrkan idag försöker laga och täta en sjunkande båt istället för att fixa en ny. En metafor som jag bjuder på.
Jag vet kanske inte hur drastiskt detta egentligen är, men kanske, bara kanske, att jag är beredd att testa. Men ensamt går det kanske inte.
Men är det verkligen bara jag som är trött på att vidupphålla traditioner, att passa in i mallar och att hela tiden gå till en kyrka, dess verksamhet och dess vision och bara uppleva det tråkigt....så in i norden tråkigt, skittrist.
Jag får väl lov att sjunka in lite till, men hoppas att framtiden har överraskningar att ge, positiva och att historien har insikter som vi kan ta. Erkänna vad som gått fel och gå vidare.
Tills dess njuter jag av mina nya röda dojor, ny musik på Spotify (kolla upp Monty Are I, alla rockers) och ett jobb att återvända till.
Kommentarer
Trackback
