Värsta prutten.
Tiden kryper närmare. Kvar har jag över två veckor av tid att underhålla. Jag borde fixa en del saker, så slipper jag göra det senare, men jag tar inte tag i det. Så länge jag inte petar för mycket kan jag vara kvar i bubblan jag är i, den där bubblan som innebär limbo, om än för ett tag. Jag vet att man inte kan vara kvar i den alltför länge innan tristessen gnager på en, innan det man längtar efter faktiskt gör sig påmind och önskar handling.
Målet är ganska klart för mig, eller destinationen i alla fall. Jag vet också hur länge det kommer vara, den faktiska tiden på plats alltså - inte efterdyningarna.
Hur gärna jag än stannar kvar här ett tag till, så går det inte jämföra med hur mycket jag vill åka ut dit, dit jag tror jag ska. Rädslan finns dock för vad jag återkommer till. Å ena sidan räds jag för att förändras för mycket, jag vill ju inte komma hem och inte känna mig hemma. Men värst av allt vore nog att återkomma utan en förändring att ana. Att känna att det inte blev något av det man förväntat sig. Eller som Henrik Schyffert sa om Killinggängets eventuellt sista framträdande (det på Dramaten), "-det kanske blir värsta prutten, pfffft".
Det fruktar jag verkligen. Att behöva förklara det eventuella DET.
Nu tror jag inte det blir så, men ändå, man måste väl få vara rädd. Det är inte bara ormar, diarré och banditer som kan paja en resa.
Målet är ganska klart för mig, eller destinationen i alla fall. Jag vet också hur länge det kommer vara, den faktiska tiden på plats alltså - inte efterdyningarna.
Hur gärna jag än stannar kvar här ett tag till, så går det inte jämföra med hur mycket jag vill åka ut dit, dit jag tror jag ska. Rädslan finns dock för vad jag återkommer till. Å ena sidan räds jag för att förändras för mycket, jag vill ju inte komma hem och inte känna mig hemma. Men värst av allt vore nog att återkomma utan en förändring att ana. Att känna att det inte blev något av det man förväntat sig. Eller som Henrik Schyffert sa om Killinggängets eventuellt sista framträdande (det på Dramaten), "-det kanske blir värsta prutten, pfffft".
Det fruktar jag verkligen. Att behöva förklara det eventuella DET.
Nu tror jag inte det blir så, men ändå, man måste väl få vara rädd. Det är inte bara ormar, diarré och banditer som kan paja en resa.
Kommentarer
Postat av: Lini
Det är klart att man får vara rädd Jona! Jag tror alla vi som far ut bär på många olika rädslor samtidigt.
Postat av: Jona
Tur är väl det.
Trackback
