Etiopien.
Usch, vad dålig jag är på att uppdatera här. Vet inte riktigt varför, jag kanske har låtit hjärnan vara på lågvarv ett tag. Sen finns det ju saker i livet som bloggen ej är en plats för att dryfta det på.
Men för allmän information så har jag nu blivit beviljad bidrag från PMU för hösten. Detta innebär helt sonika att jag i september lämnar landet för en 6 månaders period i Etiopien. Praktikant kommer vara min titel därnere och jag kommer att lära mig kring hälsoarbetet i Wondo (södra Etiopien). Främst preventivt arbete kring HIV/AIDS. Men förhoppningsvis mycket mer.
Nu ska detta planeras mer, dialog ska föras med dem, förväntningar utbytas, så att man inte står där helt handfallen. Visum ska fixas, vaccinationer täckas, biljetter bokas. Min lägenhet ska sägas upp.
Allt detta och sen måste man ta adjö. Jag har ett jobb som inte är det enklaste att lämna, för jag trivs så förgrymmat bra med folket där. Att lämna allt man har känt än så länge kan visa sig vara den största utmaningen. Familj och vänner betyder väldigt mycket, något man ofta märker när man inte har dem i närheten.
Jag vet inte vad som väntar, vad som ligger framför mig. Ett äventyr. Oavsett så hoppas jag att jag kan ta med mig en del av det tillbaka till er.
Ni väntar väl på mig?
Men för allmän information så har jag nu blivit beviljad bidrag från PMU för hösten. Detta innebär helt sonika att jag i september lämnar landet för en 6 månaders period i Etiopien. Praktikant kommer vara min titel därnere och jag kommer att lära mig kring hälsoarbetet i Wondo (södra Etiopien). Främst preventivt arbete kring HIV/AIDS. Men förhoppningsvis mycket mer.
Nu ska detta planeras mer, dialog ska föras med dem, förväntningar utbytas, så att man inte står där helt handfallen. Visum ska fixas, vaccinationer täckas, biljetter bokas. Min lägenhet ska sägas upp.
Allt detta och sen måste man ta adjö. Jag har ett jobb som inte är det enklaste att lämna, för jag trivs så förgrymmat bra med folket där. Att lämna allt man har känt än så länge kan visa sig vara den största utmaningen. Familj och vänner betyder väldigt mycket, något man ofta märker när man inte har dem i närheten.
Jag vet inte vad som väntar, vad som ligger framför mig. Ett äventyr. Oavsett så hoppas jag att jag kan ta med mig en del av det tillbaka till er.
Ni väntar väl på mig?
Kommentarer
Postat av: Adam
Självklart gör jag det brorsan!
Jag tror det kommer bli kanon för dig därnere. Mkt lärorikt och intressant. Även att göra ett uppbrott är lärorikt, men jobbigt.
Postat av: Tessa
Härligt Jona. Vilka upplevelser, lärorika minnen och intressant stunder du kommer berikas med. =)
Absolut ett av det bästa du kan göra. För mig var de det iaf. =)
Postat av: Andreas Karlsson
Gör dig påmind, jag nöjer mig med
ett vykort i veckan!
Trackback
