Det sociala spelet.
Sista dagarna har detta spel upptagit min tankeverksamhet och några lätta diskussioner har uppstått. Både på arbetet och hemma. Det är intressant, både hur man ser på sig själv i sociala sammanhang och hur andra uppfattar det.
Är man den styrande, den pratglade, den rolige, den tysta, den blyge, den saktmodiga, den intressanta m.m.?
Hur funkar man i grupp eller på tu man hand, varför gör man som man gör? Jag tycker det är intressant. Man hittar sin roll och ofta har man kanske olika roller beroende på umgänge.
Själv räknar jag mig till en måttligt social kompetent person, med förmåga att prata på i lagom takt (om än mumlande). Ingen aning om ni andra håller med. Dock tycker jag alltid det känns pressande, att vara den som bör hålla igång samtalet. Detta verkar de flesta tycka, inklusive min farmor.
Men det är tur att vi är så många olika människor. Då kan jag få lov att vara den jag är, och jag behöver inte umgås med de tråkiga om jag inte vill, för det finns nån annan som tycker dem är intressanta.
Kallpratet kan få fortsätta som det är.
Är man den styrande, den pratglade, den rolige, den tysta, den blyge, den saktmodiga, den intressanta m.m.?
Hur funkar man i grupp eller på tu man hand, varför gör man som man gör? Jag tycker det är intressant. Man hittar sin roll och ofta har man kanske olika roller beroende på umgänge.
Själv räknar jag mig till en måttligt social kompetent person, med förmåga att prata på i lagom takt (om än mumlande). Ingen aning om ni andra håller med. Dock tycker jag alltid det känns pressande, att vara den som bör hålla igång samtalet. Detta verkar de flesta tycka, inklusive min farmor.
Men det är tur att vi är så många olika människor. Då kan jag få lov att vara den jag är, och jag behöver inte umgås med de tråkiga om jag inte vill, för det finns nån annan som tycker dem är intressanta.
Kallpratet kan få fortsätta som det är.
Kommentarer
Trackback
