Monstret
Titt som tätt får vi detta epitet utslängt i media, fastetsat för evig tid på någon mördares ansikte. Just nu är det den nydömda Josef Fritzl som utmålas, ingalunda orättvist ska sägas för tydlighetens skull.
Men jag kan inte sluta att fascineras av det rabiata vältrandet i tragiken som piskas fram av media från alla vinklar. Vi vill veta allt om det ohyggliga, det fasansfulla. Hur kunde det hända? Vem är han? Ju närmare vår egen värld det föreligger desto mer spännande blir grävandet.
Själv finner jag det något olustigt. Jag kan inte annat än lida med alla anhöriga runt omkring som kanske helst av allt skulle önska att man lämnas ifred för en liten stund. Men vad vet jag, jag har inte pratat med någon av dem.
Men inget är nytt under solen. Vi har alltid fascinerats av det mörka, det som vi inte kan förstå kan ske. Så länge det inte blandar sig i vår vardag så kittlar det vår moraliska standard. Det väcker vigilanten inom oss.
Jag kommer ihåg när jag som liten bläddrade i tanttidningarna och läste "Veckans kriminalfall" med stor förtjusning. Det var så spännande att för en kort stund ge sig in i en värld där allt fick utlopp. Detta har följt med mig in i vuxenvärlden. Nu går jag inte till Pressbyrån och köper Allers, utan till videobutiken och hyr en thriller. Men effekten är densamma. Det mättar hungern efter verklighetsflykt, efter lite kalla kårar.
Får det mig att känna mig som en bättre människa?
Man växte upp och lärde sig att det inte finns några monster under sängen. De försvann så fort pappa kom in i rummet. Hur ska vi få dessa monster att försvinna? Ropa på pappa?
Jag reagerar också på ordet "monster", kanske lite annorlunda än dig min vän. De Fritzl gjort är självklart vedervärdigt, oförsvarligt och fruktansvärt. Men enligt det sätt jag definerar "monster", är han det inte. I vissa söta barnfilmer så porträtteras visserligen monster som personer med känslor. Men jag har nog ändå alltid sett monster som någon sorts varelser utan känslor som är alltigenom onda. JF må vara ond, men han är inte alltigenom ond. Han är en människa, vilket gör saken ännu mer fruktansvärt. Han har hela tiden haft ett val att göra det han gjort, eller inte göra det. Men han ar gjort det. Jag tror inte det hjälper hans offer att ta bort hans mänsklighet genom att kalla honom monster, tvärtom.
Men å andra sidan kan min reaktion baseras på en felakig definition av monster. Ciao!
Egentligen är det inte etiketten på JF jag vill åt. Snarare det skeva i vår fascination av det ohyggliga.
Men jag håller med dig. JF är mänsklig i allra högsta grad. Att måla ut honom som monster är ju enbart en effekt för att framkalla vår avsky gentemot honom. Skulle media välja att framlägga hans mänskliga sidor skulle vi snart bara förstå att han, liksom alla andra, också har goda sidor. Men nu är jag ute på djupt vatten och travar, vem vill liknas med JF?
Bakomliggande orsaker till hans handlade låter jag vara outtalat, vill ej spekulera i hans eventuella anledningar.
Jag tror vi som människor har ansvaret att aldrig måla ut någon annan som totalt avsaknad av mänskliga drag. Det är då vi börjar dra gränser kring människovärdets grund.
Detta går att diskutera all världens väg.
Trevligt att höra från dig Niclas iaf!!
Jag förstod det, Jona. Men jag brukar alltid reagera när jag ser "monster" i det sammanhanget, så var ett bra ställe att få kommentera det. Förlåt OT. :)
Men eftersom vi är ändå är inne på ämnet, i höstas predikade jag om människovärdet och passade på och googla lite. Självklart blir ju en sådan undersökning aldrig representativ, men jag kände ändå ett visst obehag över hur många (speciellt unga rebeller förstås) som argumenterade för att människorvärdet inte är lika för alla. Men det är ju en naturlig konsekvens av när man inte kan förankra det hos en Gud.
Japp, går att diskutera i all evighet. Men som tur är ser jag fram emot att spendera evigheten med annat än diskuterande.
Kul att få höra från dig också och ibland följa dina tankar :o)
Bhaa.. Brukar alltid tänka "amatör" när någon dubbelpostar...
Du är förlåten:) Man ska ta chansen o diskutera det man har på hjärtat.
Människovärdets lika för alla är helt klart något som aldrig får tummas på. Men har man ingen Gud som älskar alla lika högt är det minst sagt svårt att göra det själv. Det är ytterst obehagligt tycker jag, särskilt när det smyger sig in i kristna sammanhang och skapar grenar av extrem konservatism, egendomliga hierarkier m.m.
Det är ok att vara amatör ibland Niclas...:=)
