Jehovah Elohim
Det var ett tag sen jag skrev om detta. Har ju lovat mig själv att ta mig igenom Guds namn här på bloggen. Så nu infann sig den rätta inspirationen för detta.
Gud är vår skapare. Hur många av oss har inte undrat varför man finns till, både utifrån ett globalt och ett individuellt perspektiv. Hur kommer det sig att liv existerar på Jorden? Jag tror inte på den moderna vetenskapens exkluderande av en skapare bakom det hela. Jag tror Gud har skapat allt.
Du är skapad av honom. Han har skapat förutsättningarna för din tillblivelse. Han har inte bara gjort det, han har också skapat dig i tanken. Han har en plan. Oavsett om en människa lever kort tid eller lång tid så har Gud ändå välsignat denne och tänkt livet för denne. Att allt inte står rätt till i världen idag har resulterat i att Guds plan tyvärr inte alltid hålls. Åtminstone inte den första delen av planen. Den stora planen dock är att vi i evigheten får dela livet tillsammans med Gud igen.
Men alla har vi våra identitetskriser, våra tvivel och våra trots. Vi upplever alla större eller mindre grader av ovilja till livet. Det behandlar oss hårt, det ger oss taggar och det formar oss efter sin vilja mer än vår egen. Vi själva eroderar sakta bort, slits itu och bryts ned. Inte hjälper det oss att Gud har skapat oss. Varför skapa något som bara går sönder?
Men Gud är inte bara vår skapare till livets första andetag. Han är vår skapare till livets andning. Det är han som ger oss liv när vi saknar det. Det är han som bygger upp det raserade. Men framförallt är det han som skapar ett nytt hjärta i oss alla. Inte bara en gång utan flera.
Jag behöver ständigt det. Ikväll blev min bön (jag lyckades be) att låta Gud skapa nytt. Inte skaka om mig och ge mig ett helt nytt liv utan att ta det som finns och konstruera om det, att ge det nytt liv. Att laga lyktstolpen (se inlägget innan) och låta ljuset skina upp.
Gud är din skapare.
Gud är vår skapare. Hur många av oss har inte undrat varför man finns till, både utifrån ett globalt och ett individuellt perspektiv. Hur kommer det sig att liv existerar på Jorden? Jag tror inte på den moderna vetenskapens exkluderande av en skapare bakom det hela. Jag tror Gud har skapat allt.
Du är skapad av honom. Han har skapat förutsättningarna för din tillblivelse. Han har inte bara gjort det, han har också skapat dig i tanken. Han har en plan. Oavsett om en människa lever kort tid eller lång tid så har Gud ändå välsignat denne och tänkt livet för denne. Att allt inte står rätt till i världen idag har resulterat i att Guds plan tyvärr inte alltid hålls. Åtminstone inte den första delen av planen. Den stora planen dock är att vi i evigheten får dela livet tillsammans med Gud igen.
Men alla har vi våra identitetskriser, våra tvivel och våra trots. Vi upplever alla större eller mindre grader av ovilja till livet. Det behandlar oss hårt, det ger oss taggar och det formar oss efter sin vilja mer än vår egen. Vi själva eroderar sakta bort, slits itu och bryts ned. Inte hjälper det oss att Gud har skapat oss. Varför skapa något som bara går sönder?
Men Gud är inte bara vår skapare till livets första andetag. Han är vår skapare till livets andning. Det är han som ger oss liv när vi saknar det. Det är han som bygger upp det raserade. Men framförallt är det han som skapar ett nytt hjärta i oss alla. Inte bara en gång utan flera.
Jag behöver ständigt det. Ikväll blev min bön (jag lyckades be) att låta Gud skapa nytt. Inte skaka om mig och ge mig ett helt nytt liv utan att ta det som finns och konstruera om det, att ge det nytt liv. Att laga lyktstolpen (se inlägget innan) och låta ljuset skina upp.
Gud är din skapare.
Kommentarer
Trackback
