jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Inte allt bakom den gamla järnridån är grått och trist, det kan jag intyga. Krakow visade sig på sitt allra soligaste humör denna påsk. En trevlig stad med ett trevligt promenadstråk runt hela gamla stan, dessutom caféer att välja och vraka emellan. Men man hinner inte göra allt.

Resans huvudsyfte var dock att besöka Auschwitz-Birkenau, vilket var en upplevelse av blandade känslor. Väl på plats känner man sig på något sätt som en obekväm turist klämd mellan att njuta av det fina vädret och respektera den historia som utspelats på platsen man beträder.

Att tänka och veta att man går i fotspår av oerhört lidande och fasa ger en ett perspektiv som är svårt att veta vad man ska göra utav. Hur kan man förstå, greppa omfattningen. Jag tror inte det riktigt går. Jag kan bara sörja för mänskligheten, visa min respekt till offren och be att det aldrig händer igen. Tyvärr ser vi hur människan om och om igen fortsätter att på ett eller annat sätt slå ner på andra, om det så beror på ras, folkgrupp eller andra preferenser.

Jag skulle uppmana alla att åka till något koncentrationsläger, med vördnad.