jonaboren - på väg mot mitt Calcutta

Jag gjorde ett stresstest på jobbet tillsammans med två kollegor. Det var enkelt, man läste ett antal påståenden och svarade sen ja eller nej. Svarade man övervägande ja, tydde det på stress i ens liv. Jag kom fram till att sådana tester är skit, minst lika pålitliga som Kalle Anka-testerna man gjorde som liten. Jag ÄR nämligen stressad enligt detta "vetenskapliga" test.

Detta för att jag irriterar mig när folk pratar långsamt, för att jag tar tid när jag springer, för att jag ser på TV samtidigt som jag sitter vid datorn, för att jag hoppar över lunchen ibland. Jag måste kanske reevaluera mitt liv och främst min självinsikt. För jag kan ju inte gå runt och känna mig ostressad och lugn när jag egentligen är stressad, mitt blodtryck kanske är pressat till taket.

Hjälp mig, stressa mig lite mer tydligt så jag fattar. Om jag nu är på väg in i väggen så vill jag ändå veta det. Jag som knappt trodde den fanns.

Allt detta tack vare en liten A4 på väggen utanför min chefs rum.

Nej, nu måste jag sluta skriva, jag måste ta pulsen innan jag ska äta, innan jobbet kallar och innan filmen som rullar på tvn tar slut och innan jag borstar tänderna, innan jag vaknar till, innan boken jag borde läsa läses klart. Ja just det innan fikan på stan, innan första kaffekoppen, innan allt det där andra, helst innan jag somnar igen.