Att börja om
Det är väl ingen av oss som nån gång inte spelat patiens på datorn. Alla som har gjort det vet också att man titt som tätt finner sig själv frenetiskt kämpa med att få ut den, ända in på småtimmar. Varje gång man misslyckas startar man ett nytt parti och säger för sig själv, "-denna gång ska det gå". Man börjar om.
Jag känner att jag behöver börja om. Inte med patiens, det var länge sen sist. Jag behöver lägga ett nytt parti av Gud. Det var ett bra tag sen jag tänkte att jag skulle ta tag i den biten, och jag undrar varför? Varför lockas jag inte av tanken?
Är det brist på längtan? på kärlek? eller på kraft? Gör jag för många fel? Låter jag mina begär och mitt ego styra för mycket? Jag vet inte, jag har faktiskt ingen aning.
Det enda jag anar, det är Guds viskande rop. Det där som kommer plötsligt, mitt i livet, ofta på gångbanan till jobbet eller i soffan framför tvn. Visst är det ett rop, ett rop som blir viskande, som ett rop på hjälp i en snöstorm som för en kort stund lyckas slå igenom barriären. Bara att det är ett rop av hjälp.
Härom natten vaknade jag av en stark känsla av olust. En krypande känsla av att jag inte var ensam, något som tassade runt mig och som slog sig ner på sängkanten. Kallsvettig och rädd fanns det bara en trygg tillflykt, hos Gud. Ett litet samtal klockan fyra på natten fick mig att somna i ro.
Hjälp mig Gud att börja om, att säga "-denna gång går det". Låt mit liv gå i bitar, låt mitt ego falla i din famn - som regn på mark som ger grönska. Om detta Gud, ber jag dig. Ordspråksboken 24:16
Skön läsning!
Ordspråksboken har öppnat sig för mig den senaste veckan, den har tidigare mest framstått som ett oändligt rabblande innehållandes lika många fniss som guldkorn... Men nu har jag på kort tid fått ut väldigt mycket av den.
Känns lite som en inställningsfråga när man läser. Men några fniss får man sig fortfarande, Ordspr 26:22 t.ex.
Jag ska definitivt fortsätta läsa den.
