Stammens tjocklek
Ibland så kommer känslan över en, att Gud pockar på ens inre. Ibland som att någonting fattas en, ibland som en vision eller stunder man bara är. Ofta låter jag pockandet bara fortsätta tills det mattas av, tills det blir små nästan helt tysta skrap på hård yta.
Men hur ofta jag än låtsas som om det inte finns så kommer det tillbaks. Gud slutar aldrig, han tar en kort paus för att sedan återuppta sitt sökande efter att släppas in. Likt en hackspett som ihärdigt söker bygga sitt bo i stammen, så letar Gud efter ett hjärta att bo och verka i. Men min stam känns kraftig och ogenomtränglig, tjockare för varje årsring som omsluter den. Jag hoppas innerligt att Gud aldrig ger upp.
Men hur ofta jag än låtsas som om det inte finns så kommer det tillbaks. Gud slutar aldrig, han tar en kort paus för att sedan återuppta sitt sökande efter att släppas in. Likt en hackspett som ihärdigt söker bygga sitt bo i stammen, så letar Gud efter ett hjärta att bo och verka i. Men min stam känns kraftig och ogenomtränglig, tjockare för varje årsring som omsluter den. Jag hoppas innerligt att Gud aldrig ger upp.
Kommentarer
Postat av: Tessa
detta var upplyftande :) bra skrivet Jona.
Postat av: Jona
Tack.
Vasego!
Postat av: elin
Ja, bra skrivet. Jag håller med och känner igen mig.
Trackback
