Har du avtalat tid?
Hela min tonår jagade jag Gud, eller rättare sagt möten med Gud. För att vara ännu mer konkret, sådana där möten med Gud som jag trodde var vad det hela handlade om. Man skulle gråta, skaka och hela ens värld skulle skakas om, på detta fick gärna någon framtidsvision landa på en sinne. Man ville veta med säkerhet att Gud fanns och vad han ville med mig.
Att jaga kanske är lite fel ord, för jag hör till den där ganska stora klicken, som ogärna klampar fram på möten. Jag känner mig bara uttittad och avslöjad.
Men frågan är om inte Gud har mött mig många gånger mer. Det är nog han som kommer på mig sittandes på bussen med en plötslig känsla av glädje, det är nog han som när jag torkar av imman på spegeln efter duschen och ser mig i spegeln känner mig alldeles på rätt plats. Jag tror också det är han som slår mig med tvivel och frågor om han verkligen är där.
Kanske borde man sluta försöka avtala tid och plats med Gud, han brukar inte dyka upp där man förväntar sig. Han möter en på små sätt och ibland stora sätt. Jag tror både jag och Han föredrar de små.
Att jaga kanske är lite fel ord, för jag hör till den där ganska stora klicken, som ogärna klampar fram på möten. Jag känner mig bara uttittad och avslöjad.
Men frågan är om inte Gud har mött mig många gånger mer. Det är nog han som kommer på mig sittandes på bussen med en plötslig känsla av glädje, det är nog han som när jag torkar av imman på spegeln efter duschen och ser mig i spegeln känner mig alldeles på rätt plats. Jag tror också det är han som slår mig med tvivel och frågor om han verkligen är där.
Kanske borde man sluta försöka avtala tid och plats med Gud, han brukar inte dyka upp där man förväntar sig. Han möter en på små sätt och ibland stora sätt. Jag tror både jag och Han föredrar de små.
Kommentarer
Trackback
